Ja, vad händer?
Inte så mycket som han som ringer till mej ibland säger när jag frågar.
Killen som har fått mitt telefonnummer för att få ringa och prata med mej ibland.
När han har tråkigt och inte har något att göra.
Killen som sitter där utan att kunna gå och springa som vi flesta andra.
Killen som bara ser ljust och mörkt.
Killen som älskar att lyssna på musik.
För tillfället var det ett tag sedan han ringde.
Då vet jag att han har fullt upp!
Nu har han fått möjlighet att ringa upp via röststyrning.
Och då kan det bli fel.
Då skrattar vi gott när han märker att det är jag som svarar.
När det inte var meningen.
Då säger jag att jag skulle ju ändå svara!
Julie mår bättre för varje dag.
Hennes busigaste tid är på morgonen när vi vaknat.
Då busar vi i vår säng.
Hon rullar runt och vill bli kelad och busad med.
Nosen under täcket och nafsar efter en hoppande hand
När rullgardinen åker upp skäller hon in den nya dagen
med framtassarna på sänggaveln och tittar ut.
Sen går färden till skafferidörren för att få morgongodiset.
I måndags hade vi riktigt vårväder.
+10,4 grader och sol!
På skogspromenaden låg där en huggorm på vägen.
Gubben min skulle ju absolut kolla hur pigg den var och petade på den.
Oj, den fräste rejält och gjorde utfall mot pinnen han petade den med.
Jag höll mej på avstånd och rös.
Som tur var hade Julie sprungit förbi den på andra sidan av vägen.
Jag hade ingen kamera med mej,
men en orm är ju inget man vill se....
Gubben har hjälpt mej med att serva symaskinen
genom att göra rent och olja den.
Han konstaterade också att oljekannorna var mycket bättre förr!
Eftersom solen försvann från oss och det kyliga gråvädret kom tillbaks
stannade jag inne igår och bakade semlebullar och en toscakaka.
Idag tog vi en tur till staden vid havet.
Där var det ännu gråare och bara ett par grader varmt.
Där blev en liten, liten pensé inhandlad
för att hamna i korgen där den utblommade pärlhyacinten varit.
Jag måste ju ha något för att lysa upp den solfattiga dagen med.