I torsdags var vi med vovven hos veterinären igen.
Det var åter dags för en injektion i helande syfte.
Då började veterinären prata om att egentligen borde vi boka en tid så där en månad framöver
för att ta bort henne. Vi har bara köpt tid nu.
Visst förstår vi det , men att inte låta vovven få leva den tid hon skulle kunna medan hon fortfarande mår bra är helt otänkbart för mej.
Hon menade att vi bara skulle bestämma en månad i förväg att nu är det slut.
Så att vovven har tagit sig igenom de värsta dagarna,
börjat vifta på svansen, äta, springa, springa med älsklingsleksaken i munnen,
det skulle vi bara göra slut på sådär bara...
Hela mitt inre protesterade, men vi sa inget, bara gick.
På hemvägen tittade vi in i byns ICA- butik.
Ett par skira grönfärgade krysantemum slank ner i varukorgen.
Tyckte jag behövde något att trösta mig med
.
I går var det dags för mig med en besiktning på läkarstationen i staden.
Själv så avskyr jag att besöka läkare.
Hellre går jag till tandläkaren.
Med bultande hjärta satt jag där i väntrummet.
Snart ropades Ingrid ( inte mitt tilltalsnamn) upp och det var min tur.
Tack och lov så var jag klar efter tjugo minuter och kunde dra en lättnadens suck.
Nu klarar jag mig ett år till om inget annat inträffar.
Vädret var helt sagolikt igår.
Klarblå himmel och vindstilla trots att vi befann oss vid havet.
Det blev en promenad genom kullerstensgator till det enda varuhuset i centrum.
Var ute efter en rulle sytråd.
Fick en smärre chock i kassan 28:- för en rulle tråd!
Vad jag ska ha den till visar jag längre fram.
På kvällen kom äldste sonen på besök över helgen.
Lilla Julie blev precis lika glad som vanligt när han kom.
Hon låg så här mysigt på kuddarna i tv-rumssoffan tills det var dags
att springa med honom upp och sova med honom där hela natten.
Vi tycker att hon ska få leva så länge hon inte blir sämre igen.
Det känns rätt för oss.