fredag 27 september 2013

Vintern kommer närmre och närmre

För två veckor sedan gick jag i shorts och svettades.
 Jag plockade päron och rensade i jordgubbslandet.
Sprang omkring barfota i sandaler och vattnade blommor.

Nu har gräset varit vitt av frost när vi vaknat.
De gula höstlöven täcker mer och mer av den torra gräsmattan under lindarna.
Hösten har bara kommit som en blixt.

Idag har jag bäddat med de tjocka vintertäckena.
Nu ska gubben bära in ved.
 
Vår stork som pryder vår gräsmatta hela sommaren
får också flytta in.
Jag får också gilla läget.
Jag kan ju inte gå och sörja denna underbara sommar.
 

söndag 22 september 2013

Tv-rum och lite sånt!


Jag kom på häromdagen att jag inte visat några interiörbilder av vårt hus.
Nedre våningen består av fyra stora rum
ett i varje hörn.
Däremellan hall och bibliotek på ena sidan 
och tvättstuga och köksentré mot bakgården.
Mitt i ligger badrummet,
som troligen var skafferi från begynnelsen.

För några veckor sedan visade jag ett tyg, en gammal gardin från vårt förra hus.
Nu har det blivit sex blommiga kuddar att sitta och krama i TV-soffan.



Lampan har flera år på nacken, men jag är väldigt förtjust i den.
Bordet har en härligt rödskiftande emaljerad skiva
signerad P.Törneman.
Arvegods från 60-talet.

Vår TV har fått en vägghängd plats vid kakelugnen.
Nu går det att diskret göra den till en tavla
med det motorstyrda vägfästet.
Dessutom är den då inte i vägen för sotaren osv.


På garderoben i motsvarande hörn har Pippi hamnat med den nakna hästen.
Pippi är ett minne från en sommar då dottern jobbade på Astrid Lindgrens värld.
Hästen, som bara har säckväven att skyla sig med
är ett gammalt loppisfynd.


Framför fönstret står mina stolar från flickrummet
och bordet fanns i sommarstugan.


Skivan på bordet har en glasskiva, under en rosenmålad duk.


 Nu väntar bara en öronlappsfåtölj på att få komma in i vårt TV-rum.
Det är ett avstannat omklädningsprojekt,
som väntar på att vi ska ta tag i det igen!!

onsdag 18 september 2013

Fortsättning på sista versen!


Sensommaren fortsätter så solrosen har slagit ut!
Det var många som undrade om våra vindruvor från förra inlägget.
 Det är en gammal vinstock
som fanns här när vi flyttade hit.
 Den blir bara större och större för varje år som går.


Så här ser stammen ut.
Vi gör inte vin, utan har bara ätit dem som de är.
Men nu har jag hittat  ett recept på gelé med druvor
och det ska jag testa.
Rankorna växer en bra bit varje år 
så vi klipper våra varje sommar.
Här har jag hittat en bra sida från Vi i villa
för er som undrar hur man ska beskära en nyplanterad vinranka.
Denna soliga sommar har varit riktigt gynnsam
och druvorna mognar tidigt i år.


Till sist visar jag min plantering, som kom till i går.



En gammal björkriskrans pyntade jag med kärleksört.
Så nu blev det lite höstfint vid verandan.





 

söndag 15 september 2013

Sista versen på sommaren


De senaste dagarna har  ljuva september verkligen visat sig.
Jag har gått omkring och njutit av de sista varma vindarna,


plockat de sista sommarblommorna


tagit upp årets skörd av potatis


plockat några tomater varje dag


 beundrat de självsådda penseérna mellan de fula stenplattorna


de har fått de mest skiftande "ansikten"


klippt av mogna kvistar  av våra druvor


som har växt sig gigantiskt mot den varma väggen på ladan


kollat om solrosorna hinner att slå ut innan höststormarna viner
och välter omkull de långa stjälkarna
 kanske, kanske hinner de slå ut


sett att gullriset slagit ut.

Nu är det nog dags att plocka fram höstjackan
för idag blåser det kalla vindar
och regnet har smattrat på mina nyputsade fönster.

Men den fina varma sommaren 2013 kommer 
i alla fall jag att minnas länge.

lördag 14 september 2013

Samma visa i år igen...

Jag måste börja det här inlägget med att visa vad jag kan plocka in från trädgården nu.
För annars skulle jag inte få någon att vilja läsa resten,
för det kommer en äcklig bild.
Sedan vi flyttade hit har vi varje år haft gäster i trädgården.
Inga inbjudna utan objudna.
Gäster som gillar frukt.
Som tror att de ska få bo gratis i vår vedbod.
Våra hundar har visat oss på dem.
Genom att sitta utanför vedbodsdörren och vänta.
Inte kommer den här gästen in och ut genom dörren inte.
 Nej, den gräver sig in. Men det är slut på det nu (trodde vi).
Vedboden är lagad, så där finns inte en chans.
Men gästen ger inte upp.
Den objudna gästen som heter Ola Grävling!
Just den här har fått för sig att markera sitt revir
genom att bajsa precis nedanför trappen till vår matkällare,
som ligger under vårt brygghus.
Första gången när jag upptäckte det
höll jag på att trampa i en stor hög!
Härom natten var den där igen!
Så nu är det bara att se till att nätet på vårt staket 
blir omöjligt att ta sig igenom!!
Men gräva det kan den förstås.....

torsdag 12 september 2013

Har jag gjort bort mej nu igen?


Idag kunde jag sagt det!
Precis som Margareta Sjödin kände jag mej.
Från det gamla TV-programmet Partaj från 1969.
Hennes stående replik var "Har jag gjort bort mej nu igen?"

Men det är inte fredag den trettonde.
Det var kanske det som hjälpte mej, annars hade det nog gått mycket värre!

Vi var i stan för att göra diverse inköp.
Väl komna till Coop för att slutföra inhandlandet av matvaror
hade nöden ingen lag utan jag var tvungen att uppsöka toaletten.
Först hämta varuvagn, drog mitt kort,  hämtade en scanner
 och sen rusade in på toaletten efter gubben,
som sedan snällt vaktade vagnen utanför.

Jag rusar alltid runt bland hyllor och frysdiskar
 för att på kortast möjliga tid beta av handlingslistan
som jag för en gångs skull hade fått med mig hemifrån.
Den här gången hade jag den i byxfickan.

Så började det närma sig att gå mot kassorna, lämna tillbaka scannern och betala.
Fram med kortet och vara beredd...
Vad in i helskotta, var är VÄSKAN??????

Ingen väska i varukorgen. Rusar till toaletten, ingen väska där naturligtvis.
Rusar till en kassa och tränger mej emellan så försynt jag bara kan
 när tankarna om kontokort och tomt bankkonto snurrade i skallen.
Spärra bankkortet snabbt, fixa nytt körkort, ny mobil osv...
 Ingen väska i kassan
Ingen väska i receptionen.

Vi fick tag i ett biträde som lovade hjälpa oss betala,
 men hon blev helt ställd för hon kunde inte nolla min scanner.
Inte utan mitt kort.
Då fick gubben en snilleblixt!
Jag ringer till din telefon! 
Vi stod där och väntade och väntade
 medan den ena signalen efter den andra gick fram. 
 Ingen som svarade.

Men då RINGER DET I GUBBENS TELEFON!
Och det var JAG!
Nej, men det ringde från min telefon.
Någon hade hittat den och satt i en bil på parkeringen utanför
med min väska, plånbok, kontokort och allt vad jag har (hade) i väskan!
Kvinnan som ringde sa att de kunde träffas vid ingången.
Gubben rusade ut och kom strax tillbaka.
Med min väska.
En stor lättnadens suck!
Allt var kvar.
 Tack du okända kvinna,  men jag undrar..
Varför lämnar man inte in det man hittat i affären???
Det hade besparat oss många hemska minuter.
Jag vill aldrig göra bort mej igen.


Päronpaj - min bästa







Under höstarna här bakas det många päronpajer. 
Vi har ju lyckan att ha fyra stora gamla päronträd.
På den tiden när jag arbetade inne i den lilla staden och mannen gick hemma
överraskade han mig ofta med en päronpaj.
Receptet vill jag dela med mig av här.
Jag skalar och klyftar ett gäng päron så de täcker botten i en pajform.
Jag smälter 100-125 gr margarin i en gryta.
Mängden beror på hur stor form jag använder.
Min fina Bruka pajform som jag använder här är inte så stor.
När margarinet smält tillsätter jag
1 msk grädde, 1 msk ljus sirap och 1 dl socker
blandar allt och tar grytan från spisen.
Därefter tillsätter jag
1 1/2 dl havregryn, 1 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker.
Rör ihop allt till en smet och klicka över päronen.
Om man gillar nötter kan man hacka 1/2 dl hassel-eller valnötter grovt och strö över.
Sätt ugnen på 200 grader och schysst in i ugnen, ca 20 minuter.
 Servera lite ljummen med gräddig vaniljsås. 


Det här var en repris från förra året,
men visst är det pärontider nu!



onsdag 11 september 2013

Transparante blanche


Det här äpplet har jag gått och tittat på när det växte på trädet.
Sett hur vackert det var.
Försökt att fota det där det hängde.
Omöjligt att få en fin bild.


Inte förrän det var alldeles moget och hamnade i min skål.
Nu finns det inte mer....

tisdag 10 september 2013

Skötselråd för Clivia


Så här vackert blommade en av mina Clivia miniata i våras.
På svenska kallad Mönjelilja, Klivia.


Tack för alla kommentarer och frågor om Klivian.
Nu har jag läst i tre böcker om skötselråd,
så här kommer lite sammanfattning.
För det handlar ju om att få den här växten att blomma .
För när den blommar så är den så fantastiskt vacker.
 Det är en anspråkslös växt,
som trivs i alla lägen.
Vattna måttligt under den ljusa årstiden
och sparsamt under vintern.
Låt jorden torka upp något mellan vattningarna
så att inte de köttiga rötterna ruttnar.
Växtnäring en gång i veckan under vår och sommar.
Sedan ingen näring och sparsam vattning,
gärna svalare rumstemperatur.
Den klarar ner till 10-15 grader.
Den blommar vanligtvis i början av april,
och när man ser blomstängeln börjar man vattna lite mera igen.
Den får sidoskott och när krukan verkar för liten
bör man plantera om för att rötterna  ska få plats.
Vanlig blomjord går bra, men blanda gärna med små
lecakulor, fint grus eller perlit så blir det luftigare för rötterna.

Jag hoppas att jag har gett svar på era frågor
och jag hoppas också att era klivior ska blomma framåt nästa vår!
Då kan ni väl visa dem i ett blogginlägg!

söndag 8 september 2013

Så dumt det kan bli!


 När min mamma dog hade hon en Klivia.
Den var stor och ingen annan av mina syskon ville ha den.
Mamma vårdade den ömt
och jag kände att jag ville ta hand om den.
Detta var 1987 och den har trivts hos mej.
Jag har delat den många gånger
och jag har även delat med mig till släkt och vänner.
Nu var det hög tid att dela den igen.
Egentligen har det varit det i flera år.
 För just den här stora har växt sig alldeles för stor för sin kruka
och har därför inte blommat på ett par år.
Jag ska väl säga också att jag har flera krukor med denna lilja.
 Dumt nog planterade jag den sist direkt i en 10 liters Höganäskruka.


Den var proppfull med nya skott runt om den största.
Det var bara att ta planteringsspaden och sära på rötterna. 
Jag fick hämta gubben för att få hjälp av honom.
Med förenade krafter fick vi till slut ut allt.



Det här var sista rotklumpen.



 Så nu har jag två krukor istället för den stora Höganäskrukan!
Nu får jag aldrig göra om det igen.
Alltså plantera direkt i den.

onsdag 4 september 2013

Gungstolsrutor- mormorsrutor


 I ett tidigare inlägg visade jag en bild på några av mina mormorsrutor som jag virkar.
Några undrade vad jag ska ha dem till.
Jag hade funderingar på en gungstolsmatta, men nu tvekar jag.
Här är ytterligare några färgställningar på mina färdiga rutor.
Jag virkar i ett bomullsgarn som jag köpt på Coop.
Ett 8/4 garn som heter Emma.


 Till den här gamla slitna gungstolen hade jag tänkt
att det skulle bli en ny matta av dessa rutor.
Fast nu när jag tittar på bilderna här
ser jag att den gamla mattan passar ju bättre i färgena....
Så vem vet vad det blir av mina rutor!?


Många hade nog valt att måla om den gamla nötta stolen.
Men det har jag inte en tanke på att göra.
Gungstolen kommer från Visingsö.
Vi köpte den för 150:- av dotterdottern till förste ägaren.
Hon berättade att det syntes så väl på armstöden
hur hennes morfar suttit där och slitit av färgen med sina händer.
Det där vill jag inte måla över.

måndag 2 september 2013

Lång väntan

 En lång väntan har det varit.
En lång väntan för att få se en liten, liten knopp.
Men nu finns det tre knoppar på en av plantorna.
Jag sådde några frön i början på våren och hade stora förväntningar.
Fröna grodde snabbt men sedan hände det inte så mycket. 
Växten stod stilla på ungefär samma nivå.
Inte förrän det kom lite värme började den skjuta i höjden.
Jag har haft den i vår soliga och varma veranda hela tiden
 tills frostrisken var över.
Den har klättrat högt upp på väggen vid éntren
men inga blomknoppar har synts till.
Jag trodde när jag pillade ner fröna i jorden i våras.
 att den skulle slingra sig runt stammen på ett av päronträden
och blomma så vackert.
Men icke.
Inte förrän härom veckan kunde jag ana att något var på gång.
Tre ämnen till knoppar började visa sig.
 
 Här är den största., bilden tagen i förra veckan.
 Knoppen börjar spricka.
Här ser den ut
som en dinosaurie med hatt!
Visst ser man ett öga och munnen!
Den ser nästan lite farlig ut!
Men så i lördags, då hände det saker!
Ser ni vad det är?
Klockranka var namnet!
Var det någon som gissat rätt?