torsdag 29 januari 2015

Dr. Westerlund


 I förra inlägget skrev jag om att mannen min blev utskrattad av mej när han ramlade i halkan.
I går fick han ge igen.
Vi skulle åka till stan och bilen kördes ut ur garaget av mannen.
Jag stängde portarna och låste
och han backade mot mej och
SAMTIDIGT ANVÄNDE HAN VINDRUTESPOLNINGEN
för rutan var smutsig.
Tror ni någon fick sej en dusch på glasögon och ansikte??
Jodå, det var jag, som först inte fattade vad som hände.
Oj, vad han skrattade och sa:
Nu är vi kvitt!!


Det här är Dr. Westerlund.
En krukväxt som jag fick ögonen på för nio år sedan.
Vi var på en liten tripp till Skåne hos bekanta. 
Där i fönstret i deras Skåne-länga fanns ett praktexemplar.
Jag ångrar så att jag inte fotade det där fönstret.
Det var det vackraste fönster jag sett.


Min svärmor lyckades få fatt på en stickling från en bekant.
Och jag fick en av henne.
Jag tror inte de är så vanliga i blomsteraffärer.
Jag har flera exemplar och har alltid nya på gång.



För att få fina täta exemplar får man tukta dem.
Jag klipper ner dem och får många nya skott samtidigt.


Varför heter då denna krukväxt som den gör?
Jo den användes av en läkare som hette Ernst Westerlund
och han placerade växten i patienternas sovrum p g a doften.
Här kan du läsa en riktigt intressant artikel om honom.

Man kan också baka en riktigt god kaka med blad av växten.

Förresten, varför säger de flesta dofta istället för lukta nu för tiden?

Det heter väl fortfarande luktsinne!!??


lördag 24 januari 2015

Vinter och halka.

 Vyn från vårt ena sovrumsfönster ser ut så här idag.
Snötäcke på gräsmatta och uthustak.

Häromdagen hade vi snögubbesnö.
Fast jag orkade inte göra någon snögubbe.
Nu har vi fått minusgrader och snön har legat kvar sedan den kom.

Ni som läser min blogg vet att jag inte gillar vinter.
Mycket p g a halka.
 När jag jobbade och var tvungen att ta mej till jobbet i bil
på den lilla, ofta ej plogade vägen 
satt jag ibland med en klump i magen
och bara önskade att jag var framme.

Nu slipper jag ut och köra men tycker ändå 
att det är onödigt med en massa snö.
Som t. ex. häromdagen på vovvepromenaden.

Vår lilla byväg var nyplogad från snö.
Inte hade vi en tanke på att där bilarna kört innan plogen kom
hade snön plattats till och var glashal.
Visst har vi halkskydd.
Lite krångliga att ta på, men visst fungerar dom.
  Ganska snart på vår promenad upptäckte vi att vägen var snorhal
(är det någon annan som säger så?)
Och broddarna hade behövts på istället för att ligga hemma i en korg.

Rätt som det var for mannnens ben iväg som Bambi på hal is
och han föll pladask på ryggen så mössan for av.

OCH VET NI VAD JAG GÖR DÅ?

Ställer mej och storskrattar!!
Så elakt och jag visste ju att han redan hade ont i ryggen och axeln.
Han kravlade sig upp igen och tog sin mössa och tittade snopet på mej.

Och där stod jag och skrattade.
Som en fnissig tonåring.
Usch vad jag kände mej dum.
Men skrattet bara bubblade upp.

Som tur var hade han inte brutit några ben eller armar.
Men han fick ännu mera ont i ryggen.

Som plåster på såren för att jag skrattade
lovade jag att massera  hans rygg.

Jag höll det löftet. 
Och broddarna har suttit på kängorna på våra promenader efter dess.

Trevlig helg!

onsdag 21 januari 2015

Kramens dag och undrens tid!

Än är inte undrens tid förbi!
Här kommer ett litet inlägg trots mitt löfte att bloggen vilar.
Fast nu kanske JAG har vilat färdigt från den,
vi får se som Nalle Puh sa.


 Jag var bara tvungen att påminna er alla om Kramens Dag.
Det är i dag den 21 januari.
Så passa på att krama någon du tycker om!
Det är helt ok att få göra.
Och skyll på mej om någon grymtar och undrar vad du tar dej till!



 De flesta bloggar med någon heder visar årets första tulpanbukett.
Så här kommer min.
Nu har den vissnat ner men istället får jag glädjas åt den sista amaryllisen,
som jag trodde skulle blomma till jul.





Jag har roat mej med att ta ett nytt foto varje dag
sedan jag upptäckte krukan bakom gardinen där julgranen stått!

Att undrens tid inte är förbi åsyftade jag på vår mickrovågsugn.
Den tappade rösten i höstas.
D v s tappade pipet när den gått klart.
Visst kan det vara skönt att slippa det, eller hur?
Jag har ofta använt mej av timerfunktionen
och då har jag inte fått någon "klarsignal"!
Jag har istället plockat fram den här gamla trotjänaren.



Ni må tro att mannen blev förvånad när han värmde sin mat
häromdagen och det plötsligt pep när den var klar.

Nu hoppas jag att ni vill följa mej igen
när det nu blir några fler inlägg.

Jag gillar inte vintern och tiden går ju lite fortare
om man har något roligt att göra.