Gårdagen innebar en lång resa.
En resa med bil genom småländska skogar, byar och städer
som varade i sex timmar totalt.
Bara sista biten här hem till oss på snötäckta isiga vägar.
Och inga vilda djur som kom ivägen för oss.
Bara ett rådjur som tvekade vid vägkanten på "Vintergatan".
Och en hare med en massa skutt och spring i benen
som rusade iväg framför bilen
när vi svängde in här hemma framför verkstadsplanen.
Månen följde oss hela vägen.
Först som en stor brandgul lysande apelsin
precis mellan trädtopparna.
Varför är månen så stor precis när den glider över kanten?
Sedan följde den oss högre och högre på himlen
för att ibland lysa på oss som solen.
Så min gubbe döpte om solskydden till månskydd.
Vi hade en fin dag där borta.
Först hos svärmor,
som ville visa oss gamla saker hon plockar med om dagarna.
Gamla minnen, fotografier, böcker och små saker
som hon inte vet vad de är till.
Saker som väcker minnen hos henne.
Min man fick ta hand om sitt gamla pass.
Troligen det första han haft.
Han blev lite besviken för det fanns bara några få stämplar i det.
Det var från den tiden när hans familj packade in de tre barnen i bilen,
kopplade på husvagnen och begav sig iväg på en inrutad färd genom Europa.
När eftermiddagssolen började försvinna ner bakom träden
och när talgoxen tystnat utanför svärmors lilla uteplats
gav vi oss iväg till storasyster.
Ett par mil bort till samhället där jag tillbringade mina två första år ute i arbetslivet.
En tid som känns som om den var i ett annat liv.
Där mötte vi upp bror med fru.
Vi träffas inte så ofta så kvällen gick fort.
Man har en hel del att prata om .
God mat och kaffe med godsaker till gjorde att det var fullt i magarna
när vi tog farväl.
Tack för en fin kväll tillsammans!