lördag 28 juni 2014

Terrorister och gråväder.


Här sitter terroristerna på ladugårdstaket mitt på ljusa dagen.
Så ljust det blir en sådan här regnig dag.

Den senaste veckan har vi väckts tidigt. Ibland lite försiktigt. 
Ibland med ett tilltagande ljud, som bara har ökat och ökat.
Detta har föranlett mej att varje kväll  stoppa proppar i öronen.
För blir jag väckt vid fyra, fem på morgonen så kan jag oftast inte somna om.
Och går man inte och lägger sig i den ljusa sommarkvällen förrän efter klockan tolv
så blir det för få timmars sömn för mej.
De sitter på gräsmattan, på hustaken, i päronträden,
ja överallt.
Och inte är de rädda heller.
Inte ens för en kärring som går ut i särken klockan fyra på morgonen
  och försöker skrämma bort dem med en marackas
gjord av en gammal pepsiburk med gula ärtor i.

Vem är det då som väcker mej, undrar du kanske.
Jo hundratals av den här sorten.


Den här bilden hittade jag i vår gamla fågelbok, tryckt 1953.
Men visst ser de likadana ut idag.
Och visst ser den riktigt elak ut!
Jag tycker den har en mordisk blick.
Precis som jag får när den väcker mej ur min törnrosasömn....

tisdag 24 juni 2014

Den glömda boken



På den gamla byrån i hallen ligger den.
Den gamla bortglömda boken.



Handgjord och hopbunden med en träpinne.


Det enda exemplar som fanns i den vanliga bokhandeln här i stan.


Jag skulle bara ha den.
Tyvärr glömmer jag bort att den finns.
Jag köpte den för att våra gäster skulle skriva i den när vi flyttat hit.
Men den glöms oftast bort.
Nu hittade jag den i byrålådan, och nu ligger den framme igen.
Får se om jag kommer ihåg den nästa gång.....


söndag 22 juni 2014

En märklig dag.



Vissa dagar etsar sig fast i ens minne.
Dagar som aldrig kommer att bli lik någon annan dag.
Den dag jag tänker på var faktiskt vår bröllopsdag,
men tid för firande fanns inte i våra tankar.

Om ni orkar läsa en sann historia, som är helt otrolig
om en dag i mitt liv som är den märkligaste av alla,
så börjar berättelsen här.
Jag skriver ner den för att den ska finnas tillgänglig
i framtiden för mina barn, så de kan minnas den.
Och för att jag vill dela med mej till er.

Vi befann oss i vår sommarstuga.
Året var 1998 och datumet 15 juli, vår trettioförsta bröllopsdag.
Vi hade allt annat i huvudet än att fira
för mannen som varit sjukskriven några månader hade en tid på 
lasarettet i vår hemstad för en röntgenundersökning.
Vi packade ihop och åkte hem, men hade för avsikt att åka de tjuogo milen tillbaks samma dag.
Jag hade semester.

Här började allt när vi kom hem.
Mannen åkte iväg och jag stannade hemma för att ta hand om en massa tvätt.
Det bar sig inte bättre än att han av någon anledning
placerade sin plånbok på bilens tak,
gick in i garaget för att hämta något och åkte iväg sedan.

Hur det gick på sjukhuset minns jag inte,
men det var inte förrän han kom fram som han upptäckte att plånboken fattades.
Som tur är finns det ärliga människor!
Plånboken hittades av några som hörde av sig per telefon.
Vilken lättnad.
Men vissa viktiga papper hade ramlat ut och vi tillbringade
en bra stund med att leta längs med vägen efter dessa.
Vi hittade vissa, tala om tur!

Vid sjutiden på kvällen begav vi oss så tillbaka.
Med ren tvätt i bagaget och plånboken var med denna gång..
Det var en kylig julikväll.
Bara 15 grader hade temperaturen nått upp till under dagen.
Det skulle ta dryga två timmar innan vi var framme.

När vi närmade oss staden som låg söder om vår stuga tog vi en genväg.
 En mindre väg för att komma fram fortare.
Men genvägar är senvägar.
Orten vi körde genom var Döderhult och den lilla vägen slutade på E22:an.
Vi kom där i skymningen, solen hade inte visat sig på hela dagen.
Vi var trötta och längtade efter att vara framme.

Men då, där vid vägkanten skymtade något.
Vad var det?
Vägen var rak och vi såg något på långt håll.
Vi kom närmre, saktade in och då såg vi.
En liten, liten flicka stod där.
Naken så när som på en blöja och en napp i munnen.
Mitt i ett skogsparti och alldeles ensam.
Vi stannade och jag öppnade bildörren.
Vår hund började skälla och skrämde den lilla varelsen ännu mer.
Hon skrek alldeles förtvivlat efter mamma.

Klockan var närmre halv tio på kvällen
och vi förstod att det stod inte rätt till.
Inga hus hade vi kört förbi på ett tag, så vad skulle vi göra?
 Jag lyfte upp den lilla flickan och försökte trösta så gott jag kunde.
men hon bara grät i sin förtvivlan efter mamma.

Vi bestämde att vi måste ta med henne och körde sakta fram på vägen
 i hopp om att träffa på någon mer eller få syn på ett hus.
Efter några hundra meter dök ett hus upp och i trädgården låg leksaker.
Vi blev ganska lättade och hoppades att det var här som flickan hörde hemma.

Med henne i famnen gick vi och ringde på.
Jag minns att de där minuterna innan dörren öppnades var en enda lång väntan.
Vad skulle vi göra om vi inte hittade hennes föräldrar?
Så öppnades dörren och en kvinna och en man tittade undrande på oss.

Vi berättade vad som hänt och undrade givetvis om det var här som hon hörde hemma.

Nej, sa de, vi känner inte igen henne.

Då dök deras lille son upp i dörröppningen, ungefär fem sex år gammal.
Men det är Sebastians lillasyster!
Hon är på dagis!
Vilken lättnad!

Kvinnan och mannen visste ungefär var Sebastian bodde
och lovade att försöka hitta dit.
Vi lämnade den lilla flickan i deras beskydd.
Lättade och i hopp om att allt skulle lösa sig.

Dagen därpå sökte vi upp huset där vi lämnat flickan.
Vi ville veta att det hade slutat lyckligt så flickan hade kommit till rätta hemma igen.
De hade tagit henne i bilen och kört till det område där de trodde att hon bodde.
Och flickan hade känt igen pappans bil och pekat på den.

Föräldrarna hade varit ute och letat då de upptäckte att flickan var borta,
men de hade letat på fel ställe.
Letat på ett helt annat håll.

Visst kan man tycka att det var märkligt att vi skulle komma just där,
 den väg som vi vanligtvis inte brukade ta.

När vi stod där och pratade med kvinnan i huset kom en bil inkörande på gården
och en kvinna steg ur med en blomma i handen.
Det var den lilla flickans mamma som kom med en blomma till 
den som hittat hennes dotter.

Jag minns så väl att vi fick blomman och den andra kvinnan kortet hon hade skrivit.
Visst var det märkligt att mamman skulle dyka upp precis när vi var där!!

Vi fick veta att lilla Erika, som flickan hette,
hade suttit tillsammans med sina fyra syskon och tittat på tv.
Föräldrarna var ute.
Då hade Erika smugit ut alldeles ensam och gått vilse.
Hon var en bra bit hemifrån, en liten barfotatös i den kalla sommarkvällen.

Det är nästan så det går en rysning genom mej när jag tänker tillbaka på
vad som kunde ha hänt om vi inte tagit den vägen.

Det var en märklig dag.






fredag 20 juni 2014

Smultron i mängd!


Det är inte svårt att fylla en sådan här mugg till brädden med mogna smultron,
när det växer i massor på vår egen vilda del av tomten.


 Och vad passar väl bättre till rensningen
än att använda den gamla plåtsilen.
Den fina smultronmuggen
har jag fått av dottern en sommar.
Hon vet att jag älskar smultron.
Av de här smultronen ska det bli en enäggstårta.
Receptet till den hittar du här.


För länge, länge sedan målade jag femton kakelplattor med smultronmotiv.
De ligger in en pappkartong.
Väntar på att få komma upp i ett kök.
De målades egentligen till sommarstugan,
men den har vi inte kvar.
Nu plockade jag fram en och satte i en metallram
och kan använda den som grytunderlägg.


Att jag inte har kommit på det förut!!

Jag önskar alla som tittar in en fortsatt fin midsommarhelg.
Vädergudarna är tyvärr inte på sin bästa sida.
Termometern visar bara 11 plusgrader
och regnet hänger i luften.
Vi hade dock uppehåll hela gårdagen.
Man får vara glad åt det lilla.
Nu ska jag sätta mej med en bra bok!
Och hoppas på bättre tider!

torsdag 19 juni 2014

Midsommar och åskregn!

.
Med åska, hagel, skyfall, strömavbrott, trasig telefon,
 vägkantsblommor, jordgubbar och smultron
vill jag önska alla en fin midsommar.
Det kan nog inte bli värre med vädret än vad det har varit här idag.


Vi hann i alla fall plocka blommor och smultron i går.
Idag har det regnat 24 mm regn.
När vi skulle gå på stan och ha det mysigt medan Julie klipptes
 fick vi springa i ösregn mellan affärerna.
En affär hade översvämning och hade fått stänga.
I en stod en hink bakom kassan och det droppade regnvatten i den...

Gissa om vi var glada att i alla fall strömmen var tillbaka när vi kom hem.
Men modemet till dator och telefon var paj
trots urdragna sladdar.

Ikväll dansar alla älvor i dimman på åkrar och ängar runtomkring!

Glad Midsommar!


tisdag 17 juni 2014

Mannen i huset bakom lindarna.


Mannen i huset bakom lindarna har ett stort intresse
och det är BILAR.
Det var därför vi tog en tur till Vimmerby idag.
För att titta på den här gulingen som är till salu på Kvarndammens Auktionsbyrå.
Är du intresserad kan du klicka på namnet så kommer du dit.
Budgivning pågår.


Min man har en gång i tiden försökt hitta alla bilar i Sverige av den här modellen
på uppdrag av den engelska Austin Atlantic klubben.
Den här hittade han aldrig, men han har en kopia på ett registreringsbevis
som inte finns med i bilens historia från idag.



Det var längesedan vi satte vår fot på en bilfirma.
Nya bilar intresserar nämligen inte mannen.
Men mentaliteten var densamma som tidigare.
Ingen personal visade sig eller kom för att hjälpa till.
Så det gamla registreringsbeviset fick de inte se.


Jag tog några bilder och mannen studerade bilen noga.
Vad han tyckte vill jag inte skriva.
Men han var inte imponerad och skulle inte vilja vara med i budgivningen.



Varför åkte vi då dit?
Jo, det är alltid kul att se en gammal bil som det inte finns så många av.
Och skicket är väldigt intressant.
Sen har vi ju en likadan här hemma som bara väntar på att tas om hand....


Men visst är det en cool modell!?

Vi skulle köpa en ny torkvinda också i Vimmerby,
men det blev ingen sådan heller.
Däremot dyra jordgubbar, 40 kr litern.
Vad kostar jorgubbarna där du bor?
Kan tillägga att för en vecka sedan kostade de 15 kr litern i Halmstad utanför ICA Maxi!


måndag 16 juni 2014

En liten utflykt


Vi passade på att göra en liten utflykt till västkusten i förra veckan.
På årets hittills varmaste dag.
Vi var på besök hos storasyster med man i deras sommarstuga i Halmstad.
Morgonen började med lite tvekande solsken  bland höga sirrusmoln.
Men, visst fick vi värme och sol alltid.
Termometern på väggen på deras friggebod visade 32 grader.
En liten utflykt blev det i alla fall till det vackra Galgberget.
Här kan du läsa mer om platsen.


Här är trappan upp till utsiktstornet.
 Det var alldeles för varmt för att ens tänka tanken att gå uppför den!


När jag ser sådana här annorlunda hus undrar jag alltid hur det är att bo där.



Eller att bo här.
Den lilla stugan med högt gräs på taker
är från den intilliggande Hallandsgården.


Lite fler byggnader från samma plats.


Hundkexen på taket är helt i min smak.



 Här fanns också det största rhododendronträd jag någonsin sett.
Säkert över tre meter högt.
Jag lyckades visst inte få med hela på höjden.


Under en lilarosa matta av vissna blomblad..

Idag har vädret varit lite blandat, typisk svensk sommar.
Med ömsom sol, ömsom regn.
Vi gick vår vanliga runda genom skogen.
Stötte på torpets ägare, det är inte varje dag det kör en bil på skogsvägen.
Däremot fanns inte ett enda blåbär, tyvärr.




 Eftermiddagen har jag tillbringat bland skafferiets mjölpåsar.
 Jag hittade ett så enkelt och bra recept  här.
Kika in på den här underbara bakbloggen!
Nu ska vi smaka  frallorna till vårt kvällsthe!

I morgon blir det en tur till Vimmerby.
Vad vi ska göra där får jag visa framöver.

P.S. Frallorna var toppen!


fredag 13 juni 2014

Fotbolls-VM vadå!!??


Fotbolls-VM vadå!?


Vad bryr jag mej väl om det?



Så löjligt så det är inte klokt



När man kan ligga här




i det sköna gröna gräset




och filosofera lite.



Tokiga människor. Jag vaktar hellre min boll.
Ta den om du kan!!



torsdag 12 juni 2014

Bygglov!


På bondlandet behövs det inget bygglov
I alla fall inte för bönder.
De kan smälla upp en maskinhall eller ett nytt kostall
 utan att fråga om grannars samtycke eller åsikt.
Inte behöver man undra vad närmsta grannen tycker
när man lägger upp de inplastade foderbalarna precis intill dennes tomt.
 Och inte kunde vi ana att vi skulle komma hem till en bullrande arbetsplats
efter vår lilla tur till västkusten.
På andra sidan vägen höll man till med inplastning 
till kl.23.40 på onsdagskvällen
och det för inte lite väsen.

Och precis på den dag då vi hade ett mysigt besök av en långväga vän.

Vi var trötta efter vår resa och behövde sova, men inte en chans.
Strålkastarna från maskin och traktorer lyste rakt in i huset.

Så i morse hade vi plötsligt fått en helt annan utsikt !
Bara att gilla läget förstås!!!


söndag 8 juni 2014

Älskad - hatad!


Plötsligt en morgon så står du där.
Så stolt!
Som om, haha, nu är jag här igen!
Så otroligt vacker.
Med dina långa ludna blad vräker du dej över de andra växterna.
Som om du tänker att jag ska ha bästa platsen.


Du är så otroligt vacker där du står.
Jag har älskat dej, men nu hatar jag dej också.
För du har ett så stort ego.
Tränger ut de små svaga.


Fast jag får väl skylla mej själv som en gång tog in dej till min trädgård.
Sådde de där fröna.
Jag borde vetat bättre.



Jag har flyttat dej, jag har grävt upp dej.
Jag har trott att jag utrotat dej.
Men nu står du där så vacker med riddarsporre och löjtnantshjärta till grannar.
Jag låter dej väl få vara en liten stund till.
Så jag får älska dej lite i år också.

Om någon mot förmodan inte vet vad du heter, så är ditt namn Jättevallmo!




lördag 7 juni 2014

Pingstafton och gofika


När vinden blåste i fasadflaggan och vårt enorma gullregnsträd
lyser lika gult som det gula i flaggan tog bullarna slut!


Vad gör man då även om det är pingstafton?


Jo då ställer man sig och bakar de saftigaste kanelbullar som finns.


Och en plåt med mandelmassebullar blev det också.


Och en längd.
För är man tokig i att baka så går det av bara farten.

En riktigt fin pingst önskar jag er alla!
 Här på ostkusten skiner solen nu och vi har inte fått en droppe regn på flera dagar!



fredag 6 juni 2014

Kungar och Sveriges Nationaldag!






.Idag har vi hissat flaggan, Nationaldagen till ära.
 Vårt stora gullregnsträd blommar som bäst nu.





Vad är mer passande än att visa ett fång med lupiner på Sveriges Nationaldag!?
Det växer ju lupiner vid många vägkanter så här års.
Så när mannen hade varit i stan kom han hem med den här buketten.

Den här gamla väskan hamnade på vår nya garderob i sovrummet
och jag lovade att visa innehållet.
Jag har klättrat upp och hämtat ner den.
Nu ska jag öppna och visa.


 Det guldiga till höger visar sig vara tre gamla foton.
Vilka kragar de små flickorna hade.
Vem flickorna är har jag bara en svag aning om,
troligen några från mannens släkt.


De andra fotona består av porträtt på inte mindre än 15 gamla kungar
och 2 drottningar från konungariket Sverige.
Allt från Gustav I Eriksson Vasa till Oscar I
Och visst måste jag visa Karl den tolfte.


Tyvärr är ramarna av svartmålad gips och de är i småsmulor på sina ställen.
Tanken är att vi ska hitta några passande ramar och sen
ska de upp i vårt gamla hus.


Jag måste ju visa en drottning också.

Jag önskar alla som tittar in  här har en riktigt vacker Nationaldag
och en fin Pingsthelg.

Nu ska jag gotta mej bland alla regenter och se om jag hittar några bilder på de fem senaste.

Hur firar Du vår Nationaldag?