måndag 1 april 2013

Sagan om Maggie


På morgonen den dagen du kom till vår familj
hade vi inte en aning om ens att du fanns.
 Jo, jag hade träffat dej en gång.
Men att du skulle bli vår kunde jag inte drömma om.
Jag visste ju att din matte älskade dej.
Hon kunde berätta så många fina saker om sin lilla nyinskaffade hundvalp.
Vissa dagar var hon jättetrött.
Hon hade inte fått sova för dej.

Men så skulle din matte flytta.
Hon var färdig med sin utbildning och skulle börja ett nytt liv.
Ett liv som inte rymde en hundvalp på sex månader.
Sista dagen på jobbet gick hon runt och frågade några
om dom kunde tänka sig att ta hand om lilla Maggie.
En av de tillfrågade var jag.
Allt bara snurrade i skallen på mej. 
Få en hundvalp!
Få ta hand om lilla Maggie.
 Få en livs levande hundvalp bara  jag sa ja!

Jag rusade iväg till en telefon och ringde min man.
Ja, sa han.
Vi kan väl i alla fall åka och titta på den.
På kvällen samma dag var vi hundägare.
Ägare till världens bästa hund.
Hon fick stanna hos oss tills hon hade fyllt nio år.
Då tog cancern hennes liv.
Vi lät henne bli opererad två gånger för juvertumör,
men hon fick till slut metastaser på lungorna och fick andningsproblem.
In i det sista kämpade hon och lekte nästan som vanligt.

Här ligger Maggie nyopererad på husses mage.
Hon avskydde att ha tratt.
Därför fick hon en t-tröja på sig för att skydda operationssåret.

Leta stenar var nog det bästa hon visste..
 Satt man ute i trädgården på sommaren fick man inte vara i fred.
Då kom hon med sin nos och dumpade en smutsig sten i knät.
Den uppmanade hon oss att kasta med ett skall, (kanske många
om man inte kastade bums.)

Vid vår sommarstuga var det snårig terräng.
 Kastade man stenen där bland ris och buskar, hade hon att göra ett bra tag.
Hon gav inte upp, hon skulle hitta rätt sten
och det gjorde hon oftast.
Hon älskade att bada och simma.
 Ta full fart från bryggan vid vår lilla badplats
och hoppade utan tvekan ut i vattnet efter en boll eller sten.

Visst fick hon sova hos oss i sängen och då helst under täcket.
Det var med stor saknad vi skiljdes åt.


Det här är Maggies  sista dag hos oss.
 Vi saknar dig fortfarande.


 
Nu har vi lilla Julie.
Jag har skrivit om henne i ett tidigare inlägg.
Hon har juvertumörer hon också.
Vi har inte låtit henne bli opererad.
Vi tyckte att Maggie fick lida efter sina operationer i onödan.
Det hjälpte ju inte.
Vi vet att vi inom en snar framtid måste ta avsked från Julie.
 Men just nu njuter vi varje dag.
Det här har i alla fall fått oss att stanna upp.
Att njuta av den tid man har tillsammans.

27 kommentarer:

  1. Ååh fina, fina Maggie. Världens bästa överraskning! Jättefint inlägg som får det att tåras i ögonen på mig. Det känns som så nyss.. och Julie, när vi skaffade henne känns inte heller längesen. Och så är hon snart lika gammal hon.. våra fina luddiga vänner. Pussa henne på nosen från mig! Kramis!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst går tiden fort, det kan kännas som det var igår vi åkte iväg sista gången till veterinären och hon fick somna in. Hon kämpade verkligen in i det sista. Kram

      Radera
  2. Så fin hon var....och vad tiden går fort .saknar våran hund fortfarande...han blev ihjälkörd för 7år sen och föraren smet..vi har inte skaffat någon mer efter det...har varit på gång några gånger men det har inte blivit mer av det
    kram Rosa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så hemskt, smita efter att ha kört ihjäl en hund, samvetet, var fanns det? Förstår att det inte är lätt att hitta en ersättare. Kram

      Radera
  3. Fina fina Maggie! Vilken rörande berättelse. Sitter här med en tår i ögonvrån. Så vackert du beskriver den, kärleken mellan människa och hund. Blir så ledsen när jag tänker på lilla Julie. Hoppas det dröjer ännu ett litet tag. StOOr kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar! Ja, allt var så fantastiskt när vi fick Maggie, hon kom till oss som ett litet yrväder och vi gjorde verkligen allt för att hon skulle få leva länge. Men det var inte meningen, men hon gav i gengäld så mycket under sin tid hos oss. Kram

      Radera
  4. Och där fick du igång mitt blödiga hundhjärta.....hur mycket älskar man då inte sina husdjur, eller varelser, för dom är liksom mer än husdjur för en. Det snörper i hjärtat när jag läser och vi har varit där. Det är så oerhört sorgesamt att fatta det där beslutet. Vi har ju också haft och har Golden hundar så jag faller ju lite extra för din berättelse. Huuuh, ja......
    Agneta kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag hade bestämt att vi inte skulle ha någon mer hund, jag var så otroligt ledsen när hon försvann, men så blev det lilla Julie. Och nu är det samma sak med henne..Kram

      Radera
  5. Så fint och så sorgligt...
    Dessa älskade husdjur som ger oss så mycket kärlek och glädje, men som vi
    en dag måste säga adjö till. Hoppas verkligen att lilla Julie har lång tid kvar
    hos er!
    Nu ska jag gå och torka bort ett par tårar...
    Kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
    Svar
    1. De som inte har haft ett djur nära vet inte vad de har gått miste om...
      Kram

      Radera
  6. Vilken fin berättelse. Ja vi är nog många som håller med, och känner precis som dig, med våra kära djur.
    Vi kämpar på...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  7. Jo här sitter man och torkar tårarna.
    När dom fyrfota vännerna blir så nära och kära.
    Kram, Monica från MINA TVÅ HEM

    SvaraRadera
  8. Ååååå så fin ♥
    Vilken mysig vän ni fick ha hos er i många år.
    Det är hemskt när dagen kommer då man måste ta avsked........
    Kram ♥

    SvaraRadera
  9. Så fint Du berättar om Maggie <3

    Våran gamla Frida, opererade bort juvertumörer för lite mer än ett år sedan.
    Då hade hon precis opererats för urinsten, och det var därför som veterinären upptäckte dem.
    Det tog lång tid för Frida att hämta sej efter de pärserna.
    Och vi, hennes Husse och jag, valde att inte ta reda på om det var någonting malignt.

    Så, ett beslut, utifall om...är redan fattat här också,
    Jag tror att jag kan förstå, hur ni tänker kring Julie <3

    Många Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  10. Maggie fick återfall redan ett halvår efter första operationen, sedan tog det bara två månader efter den andra som lungorna var angripna. Det gick fort sen... Hoppas din Frida klarar sig länge. Kram

    SvaraRadera
  11. Ååå for en nydelig hund hun var !!! Ja uff jeg har en lignende hundehistorie vet du , med Wilma , hun ble 17 år. Kan savne henne ennå i dag , enda det er ti år siden hun døde. Nå har jeg to klin gælne hunder! God påskekveld til deg ! Klem klem

    SvaraRadera
  12. Tänker på dig och vet hur mycket ens djur betyder för en. Men ni har en del i "backspegeln" så ni tänker rätt i ert beslut om behandlingar och hur mycket det sliter på ens djur när den är sjuk. Så njut varje minut tillsammans.
    Kram Camilla

    SvaraRadera
  13. Så fint skrivet! Underbart med djur men ack vad jobbigt det blir när det tar slut. De är ju som vilken familjemedlem som helst. Saknaden blir oändlig.

    Hoppas ni får ha kvar Julie ett bra tag till. ♥
    Kram Marie

    SvaraRadera
  14. Vad fint skrivet om er supersöta hund, jag får tårar i ögonen. Hoppas det går bättre med din andra hund, Karin

    SvaraRadera
  15. I dag fikk jeg kottarna i posten , tusen tusen takk. Jeg gleder meg til å se de vokse opp , det blir moro. Du er snill !!! God kveld til deg ! Klem

    SvaraRadera
  16. Ja de ger både lycka och sorg de små liven. Vad man lider och sörjer när de inte kan stanna kvar längre, när man tvingas ta beslutet. Vi har också gått igenom det och det var fruktansvärt. Grät så att jag inte kunde fara på jobbet dagen efter. Sen fortsatte jag gråta efter jobbet när jag kom hem.

    Så fint att läsa. Tack för att du berättade. Vi är många som varit med om det.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  17. Det tåras i ögonen när jag läser ditt inlägg. Vi skaffade en liten lurven-tott i somras (han är stora killen nu - fyllde ett helt år för 2 veckor sedan), och ibland tänker jag att det var rätt dumt gjort. Det kommer ju en dag när man måste fatta Det Där Beslutet. Men ändå utsätter vi oss för att få hjärtat krossat och söndermalt. För de ger oss såå mycket under de år man får ha tillsammans!

    Jag önskar dig en härlig dag tillsammans med familj och vovve :)!
    Kram från Maria

    Ps. Frack hälsar ;)

    SvaraRadera
  18. Det är de värsta med att ha husdjur den dagen man skall besluta att dom får somna in. Min förra hund fick cancer och hon blev opererad vilket jag idag ångrar för de kom tillbaka etter värre.
    Ha en fin dag/kramen

    SvaraRadera
  19. Tårar tårar tårar...trillar på min kind. Så fint du skriver och berättar om dina minnen. Om fina Maggie och om allt som varit och allt som är.
    Jag tycker helt klart att ni gjort rätt beslut... en dag i taget och njut av det som är!♥
    PS.. jag ska pyssla lite med änglar imorgon, då ska jag göra dom du beställt. KRAMAR om... Jaja ♥

    SvaraRadera
  20. Kära husdjur saknar man nog resten av livet, även om det blir lite lättare med åren.

    Underbara bilder och en fin historia om en kär familjemedlem.

    Tråkigt att ni drabbats ytterligare en gång av juvertumörer. Opererade min hund Nancy i höstas för juvertumör och hon led inte alls. Jag var faktiskt förvånad att det gick så smidigt och utan smärtor. Jag hade också en tröja på henne, för tratt fungerar inte alls. Nu tror veterinären att det här var en godartad tumör, så förhoppningsvis blev det ingen spridning.

    SvaraRadera
  21. Det här är så svårt att läsa men jag behöver det ändå, för det är ändå vackert. Du skriver så fint och Maggie fick ett fint liv tillsammans med er. Det är bara alltför för kort ett hundliv, de hör till familjen men bara nio år.... Sista bilden på Maggie visar att hon har trötta ögon.
    Men så kommer sorgen över Julie också, varför blir det så här? Så ledsamt...

    Kramar till er
    Cia

    SvaraRadera
  22. Jag fick också tårar i ögonen. Väldigt, väldigt fint skrivet. Kram Johan

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!