Sadistiska centralbyrån!!!!

Idag när posten kom fick jag ett stort brev.

Visst är det kul att få brev, det brukar mest vara räkningar.

Knappt det nu för tiden eftersom räkningarna hamnar direkt i datorn.

Det stora kuvertet innehöll ett frågeformulär från Statistiska Centralbyrån.

Det gällde en undersökning om motion, idrottsverksamhet osv som Riksidrottsförbundet beställt.

Jag var en av 5000 "lyckligt" utvalda att få besvara frågor om motion och idrott.

Eftersom jag tillhör, efter vad jag kan förstå det konstiga släktet som HATAR allt vad 

sport och idrottsevenemang både i verkliga livet och på TV,

flög den lede i mej och jag rev sönder frågeformuläret.

Jag är totalt fel person att fråga ut.Så där har de inget vettigt att hämta.

Och mannen döpte om Statistiska till Sadistiska istället.

När ilskan lagt sig lite, tog jag upp det sönderrivna formuläret och pusslade ihop några bitar.

Jag såg direkt att de skulle fått nej på varenda fråga.

Nej, jag gör hellre som Julie, slappar så mycket jag kan, men jag mår bra ändå!

Amaryllis och hyacint.

Tack för alla fina kommentarer till mitt förra inlägg.

Vi har bott så länge på landet båda två så vi är vana vid mycket.

Både jag och mannen är uppväxta på landet med kor, grisar och höns m.m.

Men jordbruket idag är helt annorlunda.

Här har bonden flera traktorer och kör ibland i skytteltrafik precis förbi vårt på två håll.

Och skit på vägen har vi så gott som alltid, speciellt vid vår grind.

Men ibland blir man trött på det och nu gick det lite för långt.

Så jag var tvungen att skriva av mej lite här!

Dessutom träffade jag en granne som idag stod och tvättade sin bil ren från skiten.

Hon sa inga vackra ord om bonden precis....

Häromdagen blev jag i alla fall glad för då hittade jag äntligen amaryllislökar.

Och när jag dessutom hittade lite andra fina lökar för en tia påsen så fick hyacinter följa med hem.

Min mamma drev alltid upp hyacinter lagom till jul.

Nu tror jag inte att jag hinner få blommor på de här lökarna i år,
 men det är vackert med blommor efter jul också.

Jag får visa längre fram hur det går.

Nu ska de här stå mörkt, hyacinterna alltså, tills knopparna visar sig.

Sedan kan jag ta av strutarna.

Dessutom hittade jag en gammal mässingskruka som fick sej en ordentlig puts.

Nu är det bara att vänta och se hur det går.

Alltid lika spännande!

Nu har jag äntligen börjat med en virkning, nu när kvällarna blivit mörkare.

Då är det mysigt att sätta sig en stund, det är avkoppling.

Det här är visserligen ett trögt arbete för det är ganska tungt att få igenom virknålen.

Det skojiga med det här tyget är att det är en gammal linneduk.

Den har varit jättelång, så jag får nog ihop en ganska stor matta.

Tyget är så starkt så det går inte riva det utan jag måste klippa.

Bara det tar lite tid.

Men jättekul att se den växa fram.

Kanske kommer den att hamna i dotterns nybyggda hus!

Häftigt om linneduken från restaurangen på ostkusten hamnar där.

 Häftigt var det också att idag att kunna gå ut och plocka en solros i trädgården..

Det blev också en liten bukett av sommarens sista blommor.

Trevlig helg till Er alla!

Det är inte bara en dans på rosor...

Det är inte bara en dans på rosor att bo på landet.

 Det kan också vara en dans på en väg fylld av koskit, därav varningen.

Den sattes upp i går kväll för bonden här körde gödsel med sin nya spridare.

Och massor med fast kodynga hamnade på vägen han färdades på.

Så på kvällen kom en bil med blinkande lampa på taket

och ur kom en gubbe med spett och skylt och satte upp den här vid vägkanten.

Det gäller att veta hur nya saker fungerar!!

Den där skorstenen på bilden i mitt förra inlägg var det många som gissade rätt på.

Visst är det avgasröret på vår gamla TRAKTOR!

Nu regnar det av och till här idag, så jag hoppas koskiten regnar bort.

Vi tog en annan väg på hundpromenaden idag....

 

Sommaren vill inte ta farväl.

Vi har haft ännu en underbar sommardag.

Med sol och svaga vindar.

Det känns som om sommaren inte vill ta farväl

och jag är så tacksam.

Jag har kunnat plocka ännu en bukett sommarblommor från vår trädgård.

Tids nog kommer den säkert, den där kalla höstvinden.

Fast jag brukar tycka om novembers lugna natur

när växterna vilar och dimman kommer smygande.

Fast jag vet också att den första snöstormen kan komma i november.

Nu njuter jag i alla fall och har gjort fint i mina lådor vid verandan.

 Det blev olika färger på ljungen.

Murgrönan är faktiskt en inomhusväxt, som jag haft utomhus här i två vintrar.

Tydligen har den blivit härdad och den växer till sig varje sommar.

Nu har jag skaffat mej en ny kvast och den har fått en krok att hänga på.

Den gamla är nog dags att kasta för den är alldeles förstörd av att stå lutad.

Man lär så länge man lever!

Den engelska pelargonen vill heller inte gå i vintervila.

Den ståtar med ett par riktigt fina blommor ute i verandan.

Härom kvällen hade vi en fantastisk solnedgång.

Jag skyndade ut för att få det förevigat.

Men de där fula balarna som bonden lagt intill vårt var i vägen.

Så för att slippa få med dem, fick jag med något annat som är vårt.

Kan någon gissa vad det är?

Ja önskar alla som tittar in en trevlig fortsättning på helgen.

Och skriver ni en liten hälsning också, så blir jag jätteglad!

Tack för alla gulliga kommentarer!

Själv är jag inte så flitig i bloggvärlden,

men det blir säkert bättre när vädret blir sämre.

Ljus i mörkret!

Nu tänder jag mina gamla älskade ljuslyktor i mässing

inköpta på Indiska för många, många år sedan.

En affär som jag sällan besöker numera

då jag flyttat från staden där den affären fanns.

Men jag besöker den när jag får tillfälle.

 Nu behövs verkligen dessa ljus för mörkare dag än idag

har jag inte sett på länge.

 Då känns det så fint att få tända favoritljusen och krypa upp i soffan

och bara slappa med en vovve bredvid sig.

Har du några minnen från dina gamla ljuslyktor?

Jag misstänker att du som jag har en massa som bara står där långt inne i ett skåp!

Perfekt höstväder!

Jag är ingen höstmänniska.

Regn och rusk förknippar jag med höst.

Mörka innekvällar med regnet piskande på fönsterrutorna.

Men de här senaste dagarna har hösten visat sig från sin bästa sida.

Jag har kunnat stå ute i bara kortärmat och grejat med mina blommor.

Den obligatoriska kärleksörtskransen har tillverkats

och jag har börjat ett nytt arbete.

Neej, jag skojar.

Jag har bara börjat med att putsa fönster på vårt hus.

Det är säkert ett heltidsarbete, i en vecka ungefär.

Jag fick bakläxa på fönster nr. ett så nu  jag tar jag en paus från det arbetet.

Eftersom det varit kanelbullens dag så har jag bakat riktigt goda kanelbullar.

Och rullat dom på ett speciellt sätt som jag såg i tv.

I Gomorron-programmet.

Efter lite träning blev de riktigt fina, framförallt stora.

Och goda.

Jag tog god tid på mej och gjorde en fördeg.

Den fick jäsa ett par timmar innan jag tillsatte smör och resterande ingredienser.

Därefter fick degen jäsa till dubbel storlek.

Jag gör alltid min vetedeg "på en höft",

eller med ett finare ord "känsla".

Det finns ett recept på Svt.se under Gomorron-programmet!

Nu önskar jag alla som tittar in en riktigt fin söndagskväll!
Grr, just nu piskar regnet på mina nyputsade fönster!!

Före frosten.

 

Igår köpte jag ljung och tillbringade hela eftermiddagen med att gräva upp

mina pelargoner och plantera ny fin ljung i alla sju blomlådor vi har längs med vår väg,

som skiljer vårt hus från verkstadsbyggnaden,

där femtielva gamla bilar är förvarade.

Precis lagom före den första frostnatten.

De vackraste pelargonblommorna hamnade i min gräddkanna.

Jag pyntade ljungen med kvistar från kärleksört.

Längre fram när de blivit tråkiga i färgen sticker jag ner gran-och tallkvistar.

Det här är en blomma som jag glömmer att jag har,

för den finns där gömd under andra växter och den blommar så sent.

Så häromdagen fick jag syn på den, där den låg ut i gräset med sina långa stjälkar.

Den vackra "Tidlösa".

En annan växt som jag nästan glömt fanns var "Elefantöra".

Jag hade massor av den på 80-talet, fast jag har för mej

att jag kallade den för "Elefantfötter"!

Jag har just fått veta att den är en trendig krukväxt och svår att få tag i.

Endast en "uppfödare" finns tydligen.

(Jag skulle kunna bli en, för de är jättelätta att föröka!)

Min dotter tipsade mej om att Boligheter hade tagit hem sådana.

Visst köpte jag en för dyra pengar, så lycklig över att hitta en!

Ett kärt återseende på fönsterbrädan.

Här är en annan fin växt, kornettblomman.

Min syster tillägnade mej den i somras.

Den bara blommar och blommar så här vackert.

Den är heller inte så vanlig i affärerna.

Jag har en blå också, som jag fått av min svägerska.

Jag måste tacka för alla fina, härliga,långa kommentarer till förra inlägget.

Visst är det roligt att blogga, men som med mycket, tappar man sugen ibland.

Men plötsligt händer det!

Att det kommer ett inlägg!

Tack än en gång alla goa ni som orkar läsa!