lördag 1 december 2012

Tankar - advent


Idag lyste solen över den nyplöjda åkern bakom huset.
Men ibland stannar tiden upp.
Som om jorden slutade snurra.
Som om solen aldrig skulle lysa mer.
 En förlamande känsla som suger tag i magen och inte vill släppa.
Det hände idag.
Telefonen ringde och vi fick veta att en nära vän gått bort.
Jag tänder mitt adventsljus och tänker på er.
Tänker på er som är närmast anhöriga.
Vi känner saknad av en kär vän.
Tag vara på dagen då solen lyser,
molnen kan komma fortare än man tror.


5 kommentarer:

  1. Vackra ord och vackra foton. Tack för pratstunden. Tänker mycket på honom. Minns varma sommardagar med äppeljuice utanför deras hus. De långa timmarna i garaget, när man aldrig trodde att de skulle komma ut därifrån - far och han. Tänker på hans anhöriga. Kramar i massor.

    SvaraRadera
  2. Så fin och tänkvärd text nu i adventstid. Massor av varma kramar och ett hopp om en fin första advent till dig och de dina. P

    SvaraRadera
  3. Ja, ibland stannar tiden. Men trots att vi alla vet att döden är en del av livet så blir det lika svårt varje gång en kär vän går bort. Så svårt med saknaden just i dessa ljusens tider... advent betyder ankomst. Inte bortgång.
    Du skriver så fint. Gläds åt alla goda minnen du har och hoppas att din advent blir fin trots det svåra.

    Kramar Eva-Mari

    SvaraRadera
  4. Alla som försvinner lämnar ett litet hål i ens hjärta...
    Ha en mysig Advent... ändå...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  5. Så vackert skrivet...............och så väldigt sant.
    När någon kär går bort blir det liksom inte sig likt igen.

    Fin adventskväll till dig,
    Anneli

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!