lördag 10 november 2012

Mellan liv och död

I torsdags var vi med vovven hos veterinären igen.
Det var åter dags för en injektion i helande syfte.
Då började veterinären prata om att egentligen borde vi boka en tid så där en månad framöver
 för att ta bort henne. Vi har bara köpt tid nu.
Visst förstår vi det , men att inte låta vovven få leva den tid hon skulle kunna medan hon fortfarande mår bra är helt otänkbart för mej.
Hon menade att vi bara skulle bestämma en månad i förväg att nu är det slut.
Så att vovven har tagit sig igenom de värsta dagarna,
börjat vifta på svansen, äta, springa, springa med älsklingsleksaken i munnen,
det skulle vi bara göra slut på sådär bara...
Hela mitt inre protesterade, men vi sa inget, bara gick.
På hemvägen tittade vi in i byns ICA- butik.
Ett par skira grönfärgade krysantemum slank ner i varukorgen.
Tyckte jag behövde något att trösta mig med
.


I går var det dags för mig med en besiktning på läkarstationen i staden.
Själv så avskyr jag att besöka läkare.
Hellre går jag till tandläkaren.
Med bultande hjärta satt jag där i väntrummet.
Snart ropades Ingrid ( inte mitt tilltalsnamn) upp och det var min tur.
Tack och lov så var jag klar efter tjugo minuter och kunde dra en lättnadens suck.
Nu klarar jag mig ett år till om inget annat inträffar.
Vädret var helt sagolikt igår.
Klarblå himmel  och vindstilla trots att vi befann oss vid havet.
Det blev en promenad genom kullerstensgator till det enda varuhuset i centrum.

Var ute efter en rulle sytråd.
 Fick en smärre chock i kassan 28:- för en rulle tråd!
Vad jag ska ha den till visar jag längre fram.
På kvällen kom äldste sonen på besök över helgen.
Lilla Julie blev precis lika glad som vanligt när han kom.



Hon låg så här mysigt på kuddarna i tv-rumssoffan tills det var dags
 att springa med honom upp och sova med honom där hela natten.
Vi tycker att hon ska få leva så länge hon inte blir sämre igen.
Det känns rätt för oss.

6 kommentarer:

  1. Men du, inte ska ni beställa tid så långt före. Du kommer att känna i ditt hjärta när det är dags. Hon kommer att förmedla det till dig, de har den förmågan (ja jag tror helhjärtat på detta) .
    Hon kommer att säga till när hon inte vill längre.
    Det är DU/ni som bestämmer när det är dags (så vida inte det är ett djurskyddsärende) inte veterinären. Ert ansvar. Så vänta du, och se tiden an, och njut tillsammans med lilla Julie.
    Så har vi gjort med alla våra hundar... Så lita på din känsla.
    Lycka till
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  2. Men SA de verkligen så?! Jag trodde hon skulle få vara nu, tills hon i värsta fall får ett återfall. Så tycker jag! Håller med elsamarianne, det bestämmer ju ni! Varför göra slut på ett liv som lever om det mår bra? Jag förstår inte den logiken - eller brist på. Usch jag har inte ens hunnit fråga er i dagarna hur det har gått för allt har varit kaos på jobbet och på kvällarna har jag varit helt väck. Kunde inte ens njuta av fredagskvällen. Nä skit i veterinären, en glad och frisk hund tar man inte bort! Aldrig i livet! Man märker när hon inte orkar leva mer. För fasiken! Kramar i massor.

    SvaraRadera
  3. Så otroligt tråkigt. Att behöva ta bort en älskad familjemedlem är så tungt, det vet jag allt om. Men jag säger som EM, jag tror lilla Julie på något sätt kommer att förmedla när det är dags, när hon inte orkar eller vill längre. Hon är säkert tacksam över att ni "köpt" lite mer tid, men hon vet också att det närmar sig slutet, hundar är klokare än vi människor. Hon njuter av varenda minut med er nu. Ha en fin lördag. Tänker på er. Kram.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack alla ni som skrivit så fina svar, det stärker vår tro på att vi gör rätt som låter tiden få ha sin gång. Givetvis vill vi inte att Julie ska lida , men så länge det finns liv finns det hopp...

      Radera
  4. God morgon!

    Tack för din kommentar.
    Så fin han ser er hund. När jag läser din text tänker jag på vår katt Elvira, han (ja, vi trodde att det var en hona från början och sedan ville inte barnen ändra namnet) blev nästan 19 år. När han började bli trött, slö och lite vinglig gick vi med honom till veterinären som tyckte att så länge han inte verkade ha ont, åt mat och skötte toalettbesöken så skulle vi låta honom vingla omkring på tomten och ligga och sova på sina favoritställen, både ute och inne. Det kändes väldigt bra. Så jag tycker verkligen att ni tänker helt rätt, så länge man inte ser att djuret har ont och plågas förstås.

    Kram Anncathrine

    SvaraRadera
  5. Åff ja det er grusomt når de blir syke. Jeg hadde en hund som ble 17 år en gang og det var grusomt da jeg måtte avlive henne hos dyrlegen på grunn av lungecanser. jeg måtte lytte med stetoskopet selv etterpå for å forvisse meg om at hun virkelig var død. Det var så vondt og jeg synes at jeg kunne høre henne tusle over gulvet i lang tid etterpå. Hunden din ser nydelig ut og jeg håper at det går bra med henne. Bare de slipper å lide . Klem

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!