lördag 29 juni 2013

Sommar är...


 
Sommar är att bli väckt i den tidiga gryningstimman av en fluga,
 som kittlar en i ansiktet.
Jag har aldrig förstått varför de gör så.

Sommar är att bli väckt av kråkor och kajor som kommer i stora skockar.
Som skränar och skriker i högan sky.
Som sätter sig på hustaket.
 Som försöker äta upp jordgubbarna, som ännu inte är mogna.
Som river mossa i gräset som den värsta mossrivare.

Sommar är också att plocka två muggar med smultron
 i den regnvåta sommarkvällen.

torsdag 27 juni 2013

Jag blir sur när solen inte skiner!




Solen sken så vackert i alla fall härom kvällen när jag fotade paradisbusken (trädet).
Vi har ett på varje sida om verandan.

Usch vad tråkigt det är när det inte blir som man tänkt sig.
Idag skulle jag göra så mycket ute i trädgården,
men tji fick jag, för rätt som det regnar så kommer det en skur!
Störtskur!!!
 Så det är bara att packa ihop alla plantor som skulle grävas ner och rusa in,
 blöt ända in på bara skinnet.


 Den här hortensian kom i marken idag.
Håll tummarna att den klarar utplanteringen.

Det tänkta utejobbet fick hastigt avbrytas mot lite bakning här inne.
En förestående födelsedag förbereds.

Nu hoppas jag på bättre väder i morgon.
Men jag hörde nyss på väderrapporten
att lågtrycken står på kö.



 Min pion har fått ett fint stöd, gjort av rostigt armeringsjärn.
Idag har den börjat slå ut.



Även krusbärsbusken har fått stöd, fast i lite annan design.
Det är bra att ha en gubbe med svetskunskap och fantasi!
Bilderna är tagna som ni ser i solsken.
Det vill jag ha lite mera av, så jordgubbarna mognar.

tisdag 25 juni 2013

Slutet gott, allting gott!


Den här lilla nytrimmade cocker spanieln ställde till det för oss i midsommarhelgen.
Några dygn av oro har vi haft.
Efter maten på midsommardagen tog vi  varsin glass.
Sonen tog en pinne, vi andra strutar.
Julie satt som hypnotiserad och tittade på sonens glass.
Vi har haft som regel att inte ge henne mat vid bordet,
men eftersom vi nu är förberedda på att vi troligen inte får ha henne så länge till
har vi gjort lite avkall på den regeln.
När glassen på pinnen var nästan slut sträckte sonen fram den mot Julie.
Hon formligen högg den och svalde den i ett nafs.
 
Vi bara satt där och det värsta scenario trädde fram för oss.
Jag rusade in till datorn och googlade på "hunden svalt glasspinne".
Fick fram en del olika alternativ som kunde hända.
I värsta fall skulle man få operera ut den
annars kunde hunden gå en långsam död till mötes.
 
I bästa fall kräktes hunden upp den eller bajsade ut den.
I det senare fallet kunde det ta upp emot 3-5 dygn.
 
Det hände inget. 
Julie åt glupskt som vanligt och mådde bra.
Vid hundpromenaderna kollade vi extra noga om hon bajsade ut pinnen.

Söndagen gick, det hände inget.
Måndagen gick, det hände inget.

Tisdag morgon vaknade jag av att Julie kräktes.

(Hon ligger på golvet vid min säng och sover).

Min snälle gubbe rusade upp för att se hur det var med henne.
Längst in i hörnet vid mitt nattduksbord låg en liten hög.
Mest bara slem, men inte minst GLASSPINNEN!
Jag har aldrig blivit så glad när hon kräkts som nu!
Vi som trodde den skulle komma ut andra vägen.

Gubben tyckte att sopsorteringen hade  fungerat bra!


Den här lappen låg vid sonens plats när han lite senare kom för att äta frukost.
Vilken lättnad, nu behöver jag inte ha det på mitt samvete mer! suckade han.

söndag 23 juni 2013

Smultrondagar!




Midsommardagen och idag har varit smultrondagar.
Min smultronmugg fylldes till brädden av solvarma röda vägkantssmultron.
Vi hade sett dem på vår promenad på midsommarafton.
Den här gången hade vi muggen med oss.
Äldste sonen var också med, men han fick gå hem efter en stund.
Hans hösnuva  förvärrades och han fick vända hemåt.
Smultronen blev till en liten tårta.


 Min svärmor har lärt mej att baka en enäggskaka.
!5- 20 minuter i ugnen går snabbt
och ett ägg har man oftast hemma.


 Jag  vispar ett ägg med 1 1/2 dl socker
tillsätter 3 msk gräddmjölk och
1 1/2 dl vetemjöl blandat med 1 tsk bakpulver
Jag har en ganska liten gammal form, ung. 20 cm i diameter.
Gräddar i 175 grader.
En väldigt snabb och enkel botten om man får oväntat besök
eller plockar en massa smultron.
Eftersom de hade växt vid vägkanterna sköljde jag dem lite snabbt.


Till min smultrontårta ville jag ha lite vaniljsmak 
så jag blandade först lite snabbvaniljkräm av pulver, ungefär på 1 dl mjölk.
Sedan tillsatte jag tjockt vispad grädde och bredde på den lilla kakan.
Och öste över alla smultronen. Mums!
 
 

För mig är det barndomsminnen förknippat till smultronplockning.
Jag kan inte tänka mej en ljuvligare doft än doften från smultron.
Bara sätta näsan över koppen som smultronen plockas i och andas in!
Bättre doft än den finaste parfym för mej!


Dagens smultron hamnade i en pressglasskål
och blev dagens efterrätt tillsammans med glass.

Jag vill tacka alla som läste mitt inlägg om den perfekta midsommaren.
Så många fina berättande kommentarer om ert midsommarfirande
kunde jag aldrig ens drömma om att jag skulle få!
Tack alla gulliga ni som delade med er!
Jag har läst kommentarerna flera gånger!

torsdag 20 juni 2013

Den perfekta midsommaren!


Den perfekta midsommaren , finns den?
Inte för mej, i alla fall!
Jag har nog aldrig  varit med om den.
När jag var liten kommer jag inte ens ihåg att mor och far firade någon midsommar.
Det var ju mitt i skördetiden,  så då var det bara arbetet på gården som gällde.
Sedan när jag blev vuxen och skaffade familj brukade vi gå till den mysiga
hembygdsparken i den lilla förorten.
Där var det dans med "små grodorna" , säckhoppning och lotteri.
Där träffade vi ibland bekanta som man fick en trevlig pratstund med.
Hemma väntade min i förväg gjorda jordgubbstårta.

Gammal bild från ett annat firande.
Dock en jordgubbstårta. 
Något år firade vi tillsammans med barnens kusiner
 i sommarstugan hos barnens farmor och farfar.
Vi bestämde att det skulle bli tradition, men det upphörde av någon anledning.



Sedan vi flyttade till vårt hus bakom lindarna
har vi hållit oss här för oss själva.
Någon gång har barnen kommit hit, men de firar som regel med sina kompisar
eller någon annanstans.
Så här sitter vi med vår tårta och äldste sonen och försöker ha det så mysigt det går!

Solnedgång vid vår lilla sjö.
En gång tog vi oss till midsommarfirandet fram i byn vid hembygdsgården.
Vi stannade nog bara en kvart och tittade.
 Det kändes som om alla hade någon bekant att prata med,
vi kände oss helt utanför.
Sedan dess har vi hållit oss hemma.
Man är utböling här, det har vi insett efter elva år i den här byn!

Jag säger som Ebba skriver i sin blogg om midsommarfirandet.
Älskade hatade midsommar!

Jag vill önska alla mina läsare en riktigt Glad Midsommar!
Jag hoppas att ni ska få den perfekta midsommaraftonen!
Samtidigt vill jag tacka för alla gulliga kommentarer!
Jag trodde inte att det skulle vara så roligt att blogga!
Det är som terapi för mej!


Midsommarstången köpte jag på en loppis här på ostkusten för några år sedan.
Jag trodde att den var ganska gammal.
 Men när jag kom hem med den upptäckte gubben
att det stod inbränt i botten " Bengt 1979!"
GLAD MIDSOMMAR!

måndag 17 juni 2013

Det blåser nästan alltid, men inte när jag vill...

 
Idag har jag lekt.
Jag har gjort ett vindspel.
Såg idén i en tidning och tänkte att jag måste testa.
Av lerkrukor i olika storlekar, en bit snöre och träkulor.
Men, som brukligt fattas det något.
Jag har letat igenom gamla byrålådor, smyckeskrin men inte
hittade jag det gamla trähalsbandet, som jag visste att jag ägt en gång.
Så jag fick ta hattar till mjölkpaket.
 Gjorde hål med en syl, lagom stort för snöret.
Det funkade riktigt bra med dem.
Men, givetvis, så blåser det inte tillräckligt idag.


Om ni undrar hur det låter?
Som en bjällerko!

lördag 15 juni 2013

Passion för vackra lakan

Jag har alltid gillat vackra lakan. 
Så när jag fick handbroderade lakan av svärmor,
som i sin tur hade ägts av hennes svärmor, blev jag överlycklig.
Men... det är ju så opraktiskt med överlakan, gamla tiders sänglinne.
Så jag gjorde om dem till påslakan.
Vek fram den vackra broderade delen och sydde på ett fint bomullstyg.
Att dessutom de broderade initialerna stämde med mina,
gjorde det hela ännu bättre.
Det är en speciell känsla att bädda med de gamla lakanen.