måndag 23 mars 2015

Farväl lilla Julie.


 Vår älskade lilla Julie fick vi ta farväl av för några dagar sedan.


Ett stort tomrum har brett ut sig i vårt hus.

Nu hoppas jag att du har det bra i hundhimlen
och sover gott på en annan kudde.

Tapetseringen här hemma har fått stå stilla några dagar.
Även bloggen har kommit i skymundan.

Jag hoppas att jag ska få tillbaka lite blogglust framöver,
just nu ligger den på noll.

Efter dryga 19 år med fyrbenta kompisar i vardagslivet
har vi bestämt oss för att klara oss utan.

Hur det nu ska gå!?


26 kommentarer:

  1. Åååååå vad sorgligt!
    Förstår att det känns tungt.
    Sov i ro lilla fina Julie.
    Många KRAMAR ♥

    SvaraRadera
  2. Jag önskar krafter åt er, det måste vara tungt, kan bara föreställa
    hur ni har det.
    Sköt om er!
    Kram, Monica från MINA TVÅ HEM

    SvaraRadera
  3. Förstår att det känns tungt och såå sorligt för er just nu. En stor styrkekam ❤️

    SvaraRadera
  4. Oh vad tråkigt. Det blir väldigt tomt, vet jag. Det är bakdelen med att ha hund, teoretisk så överlever vi hunden. Jag försöker inte tänka på det. Du får minnas alla goda och roliga stunder med henne.Hoppas det går bättre om en stund och att du får lust att tapetsera och blogga igen. Varmaste tankar till dej!

    SvaraRadera
  5. Åh, så ledsamt! Att krama sin vovve för sista gången är så oändligt sorgligt. Vi har ju förmånen att kunna förkorta deras lidande... även om det inte just då känns som någon tröst. Ännu idag får jag ont i hjärtat av saknad när jag tänker på mina fina vovvar som, liksom er fina Julie, nu bara finns kvar i hjärtat.

    Ta hand om er och minns alla glada stunder.
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  6. Men vad är det jag läser. Så sorgligt. Jag sörjer med er ska du veta.
    Många kramar från Maria

    SvaraRadera
  7. Såååå tråkigt . Jag känner verkligen med er. Det är inte lätt att mista en så kär familjemedlem. Hoppas ni kan bli starka i att minnas alla glada stunder med er älskade Julie. De är säkert många.
    Massor med kramar från Eva

    SvaraRadera
  8. Så ledsamt att Julie inte finns kvar hos er längre! Förstår verkligen att det blir ett stort tomrum efter en älskad familjemedlem! Det är det värsta med att ha älskade husdjur, att man måste skiljas från dem. Hoppas att ni ändå kan glädjas åt alla ljusa minnen tillsammans.

    Kram
    Elisabet

    SvaraRadera
  9. Lilla Julie...så sorgligt. Det är svårt fastän vi vet att den dagen kommer, ett hundliv är alldeles för kort. Och livet blir inte sig likt utan dem även om sorgen avtar med tiden. Ni har säkert många fina stunder ni kan tänka tillbaka till, och det är en tröst i sorgearbetet.
    Varm kram /Cia

    SvaraRadera
  10. Så sorgligt! Jag sänder många tankar till er. Det är en tuff tid även om man vet att ens älskling har det bra nu. Kram

    SvaraRadera
  11. Åh vad ledsamt. Jag beklagar förlusten. Det blir ett stort, stort tomrum när ens älskade lilla hjärta måste somna in. Men ni fick 19 fantastiska år med en trogen vän. Kramar i massor till er.
    Lusten att blogga kommer säkert tillbaka, tvinga inte fram den, så kommer det.
    Ha en fin dag

    Kramar
    Lene

    SvaraRadera
  12. Åh så tråkigt. Alltid lika jobbigt att behöva bestämma sig för det beslutet. Men skönt att veta att dom inte lider.
    Ha det så bra du kan.
    Kram Elzie

    SvaraRadera
  13. Nu lider jag verkligen med dej!! Att ta det beslutet, ja det är aldrig lätt, och det är väl varje djurägares fasa när den dagen kommer. Vi har också sagt, aldrig mer, men...man ska aldrig säga aldrig. Hoppas att du så småningom kommer att kunna njuta av den kommande våren, och att vardagen så sakta rullar på.
    En STOR VARM KRAM till dej!!

    SvaraRadera
  14. Så svårt och smärtsamt är det att förlora en familjemedlem. Sorgen måste få ha sin tid.
    När du skrev hos mig att lilla Julie inte längre finns med er, rann mina tårar och jag de kommer även nu, för jag vet hur det känns och hur ont det gör när man påminns hela tiden, om att en varelse som stått en så nära inte ligger där bredvid en längre.
    Men hur det än är så är man skyldig sin älskade hund att ta det där sista beslutet, hur ont det än gör.
    Hoppas solens strålar tröstar och värmer dig!
    Stor kram M.E

    SvaraRadera
  15. Ja lilla snuffeluffan, hon kämpade på så länge med olika krämpor. Men alltid så glad! Så fina bilder på henne. Massor med kramar till er!!

    SvaraRadera
  16. Oh, lilla Julie, nu är hon hos en snäll tant i hundhimlen som bara ger henne dom godsaker hon tycker bäst om......och kuddarna är lika fina.
    Det är så hemskt när man måste göra detta, det har vi fått göra några gånger och det är svårt att hämta sig igen.....jag tror att jag precis förstår hur ni känner.....
    Kramar

    SvaraRadera
  17. Det var sorgligt att höra...

    KRAM ♥

    SvaraRadera
  18. Men så sorgligt att läsa detta :-( och jag förstår att det känns tomt nu. Sorgen känns nog ännu värre för er, som bara hade en hund. När vi tog bort Teo, så hade vi ändå två hundar kvar som behövde oss och gav oss tröst. Jag gruvar mig för att det snart är dags att ta bort Nancy.

    Jag hade också tänkt mig att vi skulle vara utan hund efter Teo och Nancy, men det ville inte maken. Det var därför vi skaffade Ellen medan de andra var gamla och kunde lära upp henne.

    SvaraRadera
  19. Varma kramar skickar jag till er!!!!
    Det är så himla tufft när tystnaden brer ut sig och även om man tycker sig höra de tassande stegen så finns det ingen där. Det är snart 3 år sedan vår lilla taxfröken lämnade oss, dagen innan jag skulle öppna min inredningsbutik. Jag packade upp varor, prismärkte och grät och grät. Fortfarande saknar jag henne även om vi har en taxherre kvar som fortfarande tassar omkring oss, men varje levande varelse är ju en egen liten individ som lämnar sina egna avtryck.
    Ledsamt är det att vara mitt upp i saknaden. Tänker på er!
    Kram
    Birgitta

    SvaraRadera
  20. Nei herlighet hva er det som har skjedd ??? Jeg ble veldig forskrekket da jeg leste overskriften , å neeei så vondt !!! DET blir stille det , uff a meg ! Jeg har alltid hatt hund hele livet og kunne ikke tenke meg å ikke ha hund . man trenger den pådytten selv også til å komme seg ut en liten tur og det er jo en glede å ha sånne små glade venner. Dere burde få dere en ny liten gledesspreder synes jeg . God klem til dere to. <3

    SvaraRadera
  21. Åhh, så trist, jeg vet hvor tomt det blir...sender varme tanker og gode klemmer kjære deg, visst har hun det bra nå, Pam

    SvaraRadera
  22. Åhh nej, så sorgligt, blev Julie sjuk, men 19 år är ett otroligt lång hundliv.
    Förstår att ni har det jobbigt nu. Jag lider med er.
    Stilla och tyst i huset utan eran kära Julia. Ni får tänka på den underbara tid ni hade tillsammans.
    Tröste kramar till er i sorgen./ Eva

    SvaraRadera
  23. Usch, så sorgligt och tomt det är.
    Många kramar från Agneta

    SvaraRadera
  24. Det är så sorgligt när man måste ta beslutet och tiden efter... Jag beklagar verkligen sorgen ♥

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera
  25. En ny 'Header' utan Julie, snyft, fy så ledsen jag är. Har ju inte träffat vovven 'live' men det kändes som så ändå. Jag som djur.älskare är mycket känslosam och känner oxå sorg.
    Sov gott lilla Julie.

    Kram/ Eva

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!