torsdag 12 september 2013

Har jag gjort bort mej nu igen?


Idag kunde jag sagt det!
Precis som Margareta Sjödin kände jag mej.
Från det gamla TV-programmet Partaj från 1969.
Hennes stående replik var "Har jag gjort bort mej nu igen?"

Men det är inte fredag den trettonde.
Det var kanske det som hjälpte mej, annars hade det nog gått mycket värre!

Vi var i stan för att göra diverse inköp.
Väl komna till Coop för att slutföra inhandlandet av matvaror
hade nöden ingen lag utan jag var tvungen att uppsöka toaletten.
Först hämta varuvagn, drog mitt kort,  hämtade en scanner
 och sen rusade in på toaletten efter gubben,
som sedan snällt vaktade vagnen utanför.

Jag rusar alltid runt bland hyllor och frysdiskar
 för att på kortast möjliga tid beta av handlingslistan
som jag för en gångs skull hade fått med mig hemifrån.
Den här gången hade jag den i byxfickan.

Så började det närma sig att gå mot kassorna, lämna tillbaka scannern och betala.
Fram med kortet och vara beredd...
Vad in i helskotta, var är VÄSKAN??????

Ingen väska i varukorgen. Rusar till toaletten, ingen väska där naturligtvis.
Rusar till en kassa och tränger mej emellan så försynt jag bara kan
 när tankarna om kontokort och tomt bankkonto snurrade i skallen.
Spärra bankkortet snabbt, fixa nytt körkort, ny mobil osv...
 Ingen väska i kassan
Ingen väska i receptionen.

Vi fick tag i ett biträde som lovade hjälpa oss betala,
 men hon blev helt ställd för hon kunde inte nolla min scanner.
Inte utan mitt kort.
Då fick gubben en snilleblixt!
Jag ringer till din telefon! 
Vi stod där och väntade och väntade
 medan den ena signalen efter den andra gick fram. 
 Ingen som svarade.

Men då RINGER DET I GUBBENS TELEFON!
Och det var JAG!
Nej, men det ringde från min telefon.
Någon hade hittat den och satt i en bil på parkeringen utanför
med min väska, plånbok, kontokort och allt vad jag har (hade) i väskan!
Kvinnan som ringde sa att de kunde träffas vid ingången.
Gubben rusade ut och kom strax tillbaka.
Med min väska.
En stor lättnadens suck!
Allt var kvar.
 Tack du okända kvinna,  men jag undrar..
Varför lämnar man inte in det man hittat i affären???
Det hade besparat oss många hemska minuter.
Jag vill aldrig göra bort mej igen.


12 kommentarer:

  1. Vilken tur att det ordnade sej. Det är långa minuter och kallsvetten tränger fram, usch, tur att det finns ärliga människor, när något sådant händer. Det går säkert en lång tid att du inte sätter väskan ifrån dej när du går och shoppa.
    Ha det så bra!
    Kram, Monica från MINA TVÅ HEM

    SvaraRadera
  2. Usch, man får fullständigt panik när sånt händer, men vilken tur att det ordnade sig till slut!!

    SvaraRadera
  3. Ojojoj säger jag bara !!!!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  4. Jøss der var du heldig alikevel ! Ja litt rart er det at de ikke hadde levert vesken i kassen på butikken. Jeg hadde aldri turt å bære en annens veske ut i bilen !!! God kveld til deg ! Klem

    SvaraRadera
  5. Stackars dig! Jag har varit med om det där en gång, men då hann jag spärra allting innan den kom tillbaka!
    Allt låg kvar där i väskan, men den eftermiddagen var inte rolig. Dessutom låg nycklarna i väskan!
    Så dåligt man mår när sådant där händer!
    Kram
    M.E

    SvaraRadera
  6. Men mamma! Hjälpanamej vilken dag! Vilken action. Jisses! Hoppas allt var kvar. Konstigt att hon inte lämnade in väskan i affären - hade hon tänkt ta den och ångrade sig? Eller inte visste hur hon skulle göra först!? Skitskönt att du fick den tillbaka! Kramis!

    SvaraRadera
  7. Oj, en sån pärs!
    Fint att du fick tillbaka väskan med allt vad den innehöll till slut i alla fall.
    Även om det var ett lite lustigt sätt att återlämna den på kanske, som faktiskt lämnar vissa frågetecken efter sej.
    Eller också tänkte den där kvinnan att hon ville vara säker på att ägaren skulle få tillbaka den så snabbt som möjligt. Jag menar, vem vet om det går att lita på affärspersonal till hundra procent heller i dessa märkliga tider.

    Önskar dej en god natts sömn <3
    Kramen från Eva

    SvaraRadera
  8. Vilken tur i oturen:) Jag hänger alltid min väska ordentligt över bröstet numera... ingen väska i vagnen med tanke på alla snabbfingrade tjuvar. Och du gör förmodligen detsamma hädanefter! Man lär av sina misstag, oftast i alla fall!

    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  9. Åh fy vilken pärs!! långa hemska minuter... tur att det ordnade upp sig! Men lite skumt att den okända kvinnan inte lämnat in väskan, det måste ju faktiskt innebära att hon tagit väskan och gått till sin bil med den och tänkt göra vad då?? Tur att ni ringde precis då...kanske... idag blir man ju tyvärr misstänksam mot väldigt mycket... men slutet gott:))

    Trevlig helg!!
    kram lisa

    PS. det är en liten cocker jag har och jag har förresten två till;))

    SvaraRadera
  10. Å huff! Helt forferdelig å glemme vesken! Så inderlig bra at du fikk den tilbake! Det er så lett å glemme en veske eller mobil eller noe sånt. Et lite øyeblikks uoppmersomhet så er det gjort. Min sønn glemte lommeboken sin på en sten på en campingplass i Drammen i sommer og vi oppdaget det først mange timer senere og nesten hjemme. Han gråt så sårt og var helt utrøstelig stakkars for han hadde alle pengene han hadde fått til bursdagen og spart til sommerferie oppi der. Jeg ringte campingplassen og vet du, noen ærlige nederlandske barn hadde levert den inn og ikke rørt noe av innholdet!! Skulle ønske jeg kunne ha gitt dem en finnerlønn, ærlighet betyr så mye. God helg ;-) klemmer Pam

    SvaraRadera
  11. Hahaha, så galet det kan bli! Vet ju av din berättelse att allt gick bra, så jag kan inte annat än känna komiken i det hela. Dessutom känner jag så väl igen mej i mycket av det du skriver. Jag gör precis som du. Glömmer oftast lappen hemma! Lämnar korgen både här och där och springer runt! Ibland hittar jag den inte. Och ett antal ggr har jag råkat ta någon annans vagn. Och hur många ggr har jag inte sprungit från väska o börs liggande i kundvagnen. Ett rent under att jag inte blivit av med den! Däremot så scannar jag aldrig mina varor. Den funktionen finns inte här där jag bor. Kanske lika tur det! För då skulle jag väl vimsa runt och skanna både mitt eget och någon annans :o)

    Receptet på pajen i inlägget innan måste jag bara testa! Ser supergott ut!

    Tack rara du för alla fina kommentarer som du lämnat hos mej. Dom värmer så gott!

    Lev väl!
    Kramar
    Monika

    SvaraRadera
  12. Vilken hemsk upplevelse ..kan tänka mig hur du kände dig...panik panik skulle jag få..men tur att du fick tillbaka den ..men lite mysko att hon tog med sig den till bilen
    ha en bra helg
    kram Rosa

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!