De vackraste sommardagarna

När jag var liten brukade jag och min fem år äldre syster plocka smultron.

Vi hade våra favoritställen.
Vi gick där och plockade i var sin kaffekopp.

 Det brukade bli en halv kopp var.

Vi åt dem med andakt.
 Med lite socker och gräddmjölk.
Vi satt där mitt emot varann vid köksbordet
och flugorna surrade runt omkring.
Som det bara gör en riktig sommardag.
 

Sakta, sög vi på varje smultron och lät det smälta

genom att trycka det mot gommen.

Var det lite surt och omoget strödde vi på mera socker.

Jag minns en gång när jag ätit upp alla mina smultron.

Då lyfte Bippa, som jag kallade henne, upp sin smultronkopp

och där på bordet låg alla hennes smultron.
På bordet med den blommiga vaxduken.

Jag minns hur avundsjuk jag blev.
För hon hade alla sina kvar.

Där satt jag med tom kopp.

Bara lite socker med några droppar mjölk kvar i botten.

Och hon hade alla sina goa smultron  kvar.

Men hon fick inte alla dessa sommardagar som jag har fått.

Hon fick inte vara med mer än knappa trettioåtta år.
Några dagar efter midsommar tog hennes liv slut.
 På en av sommarens vackraste  dagar.
Det är över trettio år sedan nu.

Mina gula rosor vill jag tillägna dej "Bippa".  Du älskade gula rosor..

Lika fort som de vackra sommardagarna försvinner

lika fort blommar de vackraste blommorna i trädgården ut.

Därför tog jag en runda med kameran

och förevigade några.
Men allt är förgängligt.......

Rosenmalvan har fröat av sig och växer nu också vid röda ladan.

Potatisblomman är ju faktiskt vacker.

En fin färg på petunian.

Ringblommorna lyser i solen.

Rosen Flammentanz har jag lyckats rädda från att bli helt uppäten av små larver,
Jag vet inte hur många blad jag har knipsat av .
Inuti de hoprullade bladen har det funnits en liten larv.

Praktlysingen står i sin fulla prakt.

På andra sidan vedboden går kossorna nu och betar så fridfullt.
Det är varmt och soligt,
som det ska vara en sommardag.