tisdag 25 juni 2013

Slutet gott, allting gott!


Den här lilla nytrimmade cocker spanieln ställde till det för oss i midsommarhelgen.
Några dygn av oro har vi haft.
Efter maten på midsommardagen tog vi  varsin glass.
Sonen tog en pinne, vi andra strutar.
Julie satt som hypnotiserad och tittade på sonens glass.
Vi har haft som regel att inte ge henne mat vid bordet,
men eftersom vi nu är förberedda på att vi troligen inte får ha henne så länge till
har vi gjort lite avkall på den regeln.
När glassen på pinnen var nästan slut sträckte sonen fram den mot Julie.
Hon formligen högg den och svalde den i ett nafs.
 
Vi bara satt där och det värsta scenario trädde fram för oss.
Jag rusade in till datorn och googlade på "hunden svalt glasspinne".
Fick fram en del olika alternativ som kunde hända.
I värsta fall skulle man få operera ut den
annars kunde hunden gå en långsam död till mötes.
 
I bästa fall kräktes hunden upp den eller bajsade ut den.
I det senare fallet kunde det ta upp emot 3-5 dygn.
 
Det hände inget. 
Julie åt glupskt som vanligt och mådde bra.
Vid hundpromenaderna kollade vi extra noga om hon bajsade ut pinnen.

Söndagen gick, det hände inget.
Måndagen gick, det hände inget.

Tisdag morgon vaknade jag av att Julie kräktes.

(Hon ligger på golvet vid min säng och sover).

Min snälle gubbe rusade upp för att se hur det var med henne.
Längst in i hörnet vid mitt nattduksbord låg en liten hög.
Mest bara slem, men inte minst GLASSPINNEN!
Jag har aldrig blivit så glad när hon kräkts som nu!
Vi som trodde den skulle komma ut andra vägen.

Gubben tyckte att sopsorteringen hade  fungerat bra!


Den här lappen låg vid sonens plats när han lite senare kom för att äta frukost.
Vilken lättnad, nu behöver jag inte ha det på mitt samvete mer! suckade han.

16 kommentarer:

  1. Pu, vilken pärs!
    Ja Lilleman har inte varit sig lik de sista dagarna heller. Inte ätit, bara sovit hela dagarna, och när vi varit ute så har han nästan släpat sig hem det sista. Men så Vips! idag, så är allt som vanligt. Full rulle!
    Vad det var? Vet ej... nån växtfas kanske? nåt han ätit på gården i helgen? vilket fall så är han som vanligt igen. Man blir så klart orolig, men eftersom magen funkat så... det är det man får gå på... tur att ni kunde hitta pinnen och slippa oroa sig...
    kram elsamarianne

    SvaraRadera
  2. Hahaha det där sa du minsann inget om i söndags! Antar att du ville veta resultatet först... shit, den kom verkligen upp den vägen! Var med andra ord inte lika lättsmält som glassen ;-) Tur att den verkade komma upp ordentligt också, utan skadad strupe. Usch det var tur du inget sa förrän nu! Pussa skitvovven från mig!

    SvaraRadera
  3. Å fy a meg , det der er skummelt altså ! Og redslen , den er fæl, innen man vet om den kommer ut av seg selv og alt i orden. Så godt at det gikk bra !!! God kveld og god klem til deg !

    SvaraRadera
  4. Blir lättad när jag läser, jag också...så skönt att slutet blev gott på den pinnhistorien för Julie <3
    Och väldigt lätt att det händer en sån sak, med en glad och glupsk hund som fått nos för gosaker som glass.

    Exakt samma sak hände våran Chakira, hon är också blue roan, för några år sedan, men då råkade hon slicka det sista från min glasspinne, samtidigt som det kom en skinkskiva från någonstans också. Sen hittade hennes Husse en flisad pinne, och vi trodde att det var glasspinnen...men min oro malde på ändå, för jag tyckte då inte att den såg ut som en glasspinne.
    Och mycket riktigt, hela glasspinnen kom upp i våran säng morgonen därpå, och vi blev såå glada :-)))
    En exakt likadan som Julies dessutom ;)

    Kramar, Eva

    SvaraRadera
  5. Läser med förskräckelse och med lättnad kan jag inte annat än fnissa åt sista bilden! Förstår att ni alla blev glada över glasspinnen. När jag besökt djursjukhuset har jag kikat på allt hundar satt i sig ,som plockats ut vid operationer...mest kommer jag ihåg ett par strumpbyxor!
    Skönt att det slutade lyckligt för söta Julie.

    Nospuss till henne från mig
    Cia

    SvaraRadera
  6. Tur att allt slutade lyckligt. Kan bara tänka hur oroliga ni måst ha varit.
    När inte dom fyrbenta kan berätta någonting eller om dom har ont någonstans.
    Vi hade på midsommardagen en stunds oro också när Bens ena öga var uppsvullet efter att den sprungit i skogen. Men en timme senare såg det helt normalt ut och vi kunde pusta ut.
    Ha det så bra!
    Kram, Monica från MINA TVÅ HEM

    SvaraRadera
  7. Hittade nyss hit, vilken trevlig blogg. Så bra att det gick bra för din fina vovve! :) Har också en liten Cocker spaniel tjej på 1 år. Underbar ras men mycket klippande och trimmande. :)

    SvaraRadera
  8. Men...vilken historia! Jösses vad ni måste varit oroliga...
    Så vi skickar en liten kram härifrån till julie..
    C

    SvaraRadera
  9. Söta goa Julie. Sån tur att pinnen kom upp!
    Klapp och kram från Solveig

    SvaraRadera
  10. Men fy vad otäckt. Förstår att oron varit stor. Vilken tur att den kom ut på ett smidigt sätt. Jag har hört talas om detta och håller alltid väldigt hårt i glasspinnarna när mina hundar får smaka glass.

    SvaraRadera
  11. Men, vilken vånda. Man blir ju liksom helt förlamad av såna där malörer och blir orolig så in i bänken. Men dom är fantastiska djuren, eller deras system kanske man ska säga, tänk att den kapslade in sig i sekret och kom ut, helt fantastiskt och vilken lättnad. Puuuuh. Man tänker ju på den där pinnen och föreställer sig alla möjliga scenarios. Pust.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  12. Men fy så otäckt, skönt att det slutade lyckligt! Man blir ju så orolig när det händer de kära husdjuren något! Julie är så söt!
    Ha det gott!
    Margot

    SvaraRadera
  13. oj vilken mardröm, så skönt att allt slutade lyckligt.

    SvaraRadera
  14. Det var såå godt å høre at det gikk bra med Julie! Hva de kan finne på disse dyrene, og så fort det kan skje. For en lettelse at den kom ut igjen. En god dag ønsker jeg deg og din lille firbente venn :-) klem Pam

    SvaraRadera
  15. Vad skönt att det slutade lyckligt
    önskar dig en trevlig helg
    kram Rosa

    SvaraRadera
  16. Men vilken tur att allt gick bra!! Fy så hemskt.

    Kram Ann-Louise

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!