måndag 11 februari 2013

Syslöjd-då och nu

När nu vintern inte vill släppa greppet om oss det minsta
försöker jag som jag tidigare skrivit  göra något!
De senaste dagarna har jag rotat i min tyggarderob.
Jag har rotat fram ett tyg som jag sytt ett förkläde av.
När jag satt där och sydde kom jag att tänka på syslöjden.
  Jag gick och plockade fram mina gamla syslöjdsalster.
.Lite kul att ha kvar dem, sydda i mitten av 50-talet. 


 Visst känner många av er igen det rutiga tyget.
Det var ju så praktiskt och lätt att sy korsstygn i rutorna.
Knapphålen syddes förstås för hand.
Det här är ytterligare ett rutigt förkläde sytt i syslöjden.
Jag minns så väl att den här färgkombinationen var min favorit
och jag var så glad att jag fick just den.

Det här är det senaste i min förklädestillverkning.
Jag kommer ihåg slöjdfrökens replik: Vik trådrakt flickor!! 
Vad har ni för minne från slöjden?


10 kommentarer:

  1. Haha mitt första minne som dyker upp är när jag råkade i diskussion med syslöjdsfröken i högstadiet om hur man skulle sy ett örngott - och hon slängde ut mig! Fniss. Men åh det där första förklädet det är ju så underbart sött. Visst fick jag väl ha det när vi bakade pepparkakor när jag var liten? Ljuvligt. Och förklädet med båtarna påminner ju om det härliga som väl komma skall - sommar! Kramis!

    SvaraRadera
  2. En påse fick börja med, som vi sedan skulle ha våra handarbeten i. Min sydde jag i sådant rutigt tyg och den var röd. När den väl var klar efter konstens alla regler, fick vi brodera våra monogram på den med vita korsstygn.
    Tvivlar på att vi hann göra mera det läsåret! Inte var det roligt heller för fröken var varken rar eller söt.
    Undrar hur många som tappade intresset för handarbete under syslöjden?
    Kram
    Melodys matte

    SvaraRadera
  3. Vilka fina förkläde.
    Du var duktig i syslöjden.

    Jag var inte bästa vän med symaskinen precis och fröken var inte snäll.
    Hon hade migrän jämt så vi fick inte prata och inte be om hjälp!
    Nä, syslöjden har jag inga fina minnen från.
    Däremot några fina förkläde och en blus och en jympapåse.
    Så något knåpade jag ihop ändå.

    Kram
    Anneli

    SvaraRadera
  4. Ojj så flott forkle du har sydd , kjempefint ! Ja på håndarbeiden ,som vi kallte det var det streng disiplin. Frøken Try holdt oss hardt i ørene. Uff jeg husker godt at hun slo til ei jente i klassen så hun begynte å blø neseblod og det var datteren til rektor på skolen , så tenker nok det ble dårlig stemmning på lærerværelset ja... Frøken Try hadde lange lakkerte negler og fingrene var brune av tobakksrøykning og ånden hennes var grusom. Rart var det da at mange år senere traff jeg henne igjen som pasient på jobben min. Da synes jeg hun var en kul gammel dame. God kveld til deg ! Klem

    SvaraRadera
  5. Oj, vilka fina förkläden! Vad kul att du hade dem sparade.
    Jag har nån sak sparad från träslöjden.
    Fint ditt nyaste förkläde blev.
    Tack för din kommentar hos mig.
    Kram Bodil.

    SvaraRadera
  6. Så fina, hoppas du använder dom. Syslöjden gick
    ganska bra för mig, det var värre när vi skulle ha
    träslöjd. Men en kille som hette Lasse hjälpte mig
    när inte läraren såg. Och tack snälla för din kommentar,
    jag svarar alla, det tycker jag hör till bloggandet.
    Ha det gott
    Kramar
    AnnaMaria

    SvaraRadera
  7. Så fine og så trivelig at du har dem fremdeles! Jeg har alltid vært glad i håndarbeid, best fra de timene på skolen husker jeg fargene - syttitallet - elsker fortsatt fargene :-) Pam

    SvaraRadera
  8. Vilka fina förkläden och så roligt att ha kvar ända sedan 50-talet!
    Har rätt så bra minnen, fick sitta och vara kreativ, det var bara symaskinen och jag som inte helt kom överrens:)

    Puh, hoppas din fallskada inte blev så stor från förra inlägget, kan gå hur tokigt som helst sånt där!

    Ha det fint, kram Marie-Louise

    SvaraRadera
  9. Det här är en aktuell fråga för mig då jag är textillärare. Jag blev så upprör när Lotta Bromé hade en gäst i efter tre och de båda förfasades över sina gamla syfröknar! Gästen har nyligen givit ut en bok om sömnad. Varför har historien bara sura kärringar till syfröknar, som för all framtid förstört intresset för textilt skapande!? Aldrig hör man talas om hemska träslöjdslärare som fått oss att avstå från slöjdande, eller mattelärare som gjort att vi tappat förtroendet för allt vad räkna innebär osv.
    Kan det bero på att det är kvinnliga textillärare och kvinnor som klagar? Ett sätt att ursäkta att inte kunna, våga eller vilja tex sy eller sticka.
    Själv upplever jag varje dag elever som springer till slöjden och det är ofta svårt att få dem att sluta jobba, killar som tjejer. Ungar som tycker om att skapa, som ett avbrott från vanliga lektioner. Däremot tycker många att det tar för lång tid att förbereda tex sömnad och att det ska gå både fort och lätt. Misstag kan vara lite svårare att rätta till, inte bara sudda ut som i svenskan. Men, tålamod och förståelse ingår också liksom hushållning med materialet.
    Tänk att du har kvar dina arbeten, helt otroligt! Idag syr de varken knapphål för hand eller förkläden.

    Tankar och kramar från mig
    Cia

    SvaraRadera
  10. Jag upplevde min syslöjd på 50-talet som bland de roligaste lektionerna som du kanske förstår då jag fortfarande håller på och knåpar här hemma. Visste inte att jag skulle sätta igång en sådan diskussion när jag gjorde mitt inlägg! Jag funderade ett tag att utbilda mej till "syfröken" men det blev aldrig av. Tack för din kommentar och jag förstår att du reagerar på kommentarerna jag fått. Ha det bra och njut av dina härliga syslöjdsungar!
    Kram/Finas mammis

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!