Julbak

De senaste dagarna har november bjudit på sitt gråaste väder.

Perfekt för att vara inomhus och att ägna sig åt julbak.

Två saffransdegar har jag tillverkat och det har

blivit en omgång lussebullar och idag har den senaste degen

blivit till fyllda snurror och två längder.

Många bra tips delar Jesper Långström med sig av i 

måndagens program av Gomorron Sverige.

 Välkommen in på adventskaffe!

Korrekturbakning

Häromdagen fick jag ett mail.

Ett mail som jag hade glömt bort att jag kanske skulle få.

För ett par månader sen anmälde jag nämligen

mitt intresse för att korrrekturbaka åt Therésia

på bloggen Söta Saker.

Hon ville att jag skulle provbaka hennes recept på Pavlovatårta.

Hon håller på med att producera en ny receptbok.

Lyckligtvis hade jag alla ingredienserna hemma.

Jag kunde gå till verket med en gång.

Mannen i huset blev jätteglad,

på skoj brukar vi kalla honom "stora tårtätaren".

Så här blev resultatet.

Den blev himmelskt god.

Bara halva tårtan sparades till dagen därpå.

Vi var tre personer som festade på den.

Det ska bli spännande att få se den nya boken.

Gråare än gråast

De senaste dagarna har november verkligen

gjort skäl för sitt rykte.

På bakgården av vårt hus ser vi i vanliga fall

ladugården som ligger ungefär 300 meter bort.

Igår hade vi nästan ingen sikt alls mot den

och den lilla sjön som ligger vid sidan om.

Dagens vy är nästan en kopia.

Förstår ni varför jag älskar november?

Utepyssel

Idag efter skogspromenaden med vovvan

stannade jag ute för att pyssla lite.

Julie har förresten varit riktigt pigg idag.

Inte legat och sovit så mycket

och i skogen var det full fart på henne, nästan som en liten valp.

Solen sken från en klarblå himmel

och det var nästan ingen vind alls.

På vägen hem från stan igår

stannade vi till vid ett skogsavverkningsområde.

Där passade jag på att plocka med både

granris och tallris.

Jag hade tänkt göra en adventskrans

och använda mig av granris i år.

Som stomme tog jag fram en gammal björkriskrans.

Jag hängde upp den på vår vedboddörr

och fotade den där opyntad.

Får se vad det blir mera, lite kottar kanske. 

 

 

Sedan var det en av mina knoppiga amaryllisar,

 som fick komma ut i novembersolen

och bli placerad i den här fina krukan tillsammans

med en hyacint och en liten murgröna.

Får nog ställa det hela svalt i verandan

så den slår ut lagom till jul.

Kanske om jag har tur.

 

Det blir nog lite mossa istället för stenarna.

Pimpad brandfilt

För ett par år sedan fick vi en brandfilt i julklapp.

Den fick en ny skepnad.

Jag hade sett att det fanns lite roligare brandfiltar på Åhléns.

Jag hittade den på bild i en inredningstidning.

Den kostade åtskilliga hundralappar mer än en helt vanlig röd med plastfodral.

Jag skaffade fram linnetyg och rött brodergarn.

Beväpnad med ett förstoringsglas satt jag sedan några

timmar och räknade trådar.

Resultatet kan beskådas här.

Som tur är har vi inte behövt använda den.

Bilden blev tyvärr lite suddig.

Ljuvliga Lisa - Flitiga Lisa

Flitiga Lisa är en växt som jag alltid har tyckt om.

Den har blivit en riktig favorit för mig.

Jag vet inte i hur många år som jag haft stora exemplar varje sommar.

Tagit frön från dem och sått nästa vår.

Tagit sticklingar och förökat en liten, liten övervintrad planta

så det har blivit flera stora praktexemplar.

Fortfarande har jag blommande Flitiga Lisa på fönsterhyllorna.

Men nu är det snart dax att klippa ner och ställa undan dem för julblommorna.

 

Den här skålen pryder just nu tillsammans med ett par kvistar murgröna vårt badrum.

 

Tomtefar då & nu

 

Möt Tomtefar! Så här såg han ut 2006 när han följde mannen med hem från en julmarknad. Nu fick jag fria händer att pigga upp honom med lite färg. Enda restriktionen var att skägget skulle inte få målas vitt. De senaste åren har hans tomte stått på verandatrappen i ur och skur, i snöstorm och i gassande solsken. Det har satt sina spår på den stackarn. Från att ha varit en ljust träfärgad träskulptur har hans motorsågssnidade figur antagit en mörkt grå skepnad. Dessutom ville inte kroppen hålla ihop utan en lång spricka visade sig efter en tid. Jag glömde tyvärr ta en bild på honom innan jag började måla. Blev ju så ivrig av att sätta igång. Mina målarfärger plockades fram från mina gömmor, det var längesen jag målade något. Många färger hade torkat, men jag lyckades få ihop lite fungerande färg. Så här blev resultatet. Jag fick med beröm godkänt när mannen inspekterade.

Visst blev han väl lite söt?

Vart tog pengarna vägen?

I morse när jag skulle kolla om våra pensionspengar kommit in på bankkontot

 fick jag en smärre chock.

Jorå, pengarna fanns där, men ändå inte.

Minus på kontot trots insättningen!!!

Mannen tillkallades och jag uttryckte min förfäran

att jag nog hade blivit dum över natten.

Han kollade och han fattade ingenting han heller.

Så först kände vi oss dumma båda två (men det erkände ju inte han).

Ingenting stämde på kontouppgifterna långt tillbaka.

Myrorna blev bara fler och fler i skallen ju mer vi kollade.

Mannen kom fram till att nattens datakörning måste gått fullständigt snett.

Till sist tog han telefonen och ringde akutnumret till vår bank.

Det var lång kö och då förstod vi att fler var utsatta.

När det var hans tur sa han, jag förstår ni har fått problem i nattens datakörning.

Han fick det bekräftat och blev upplyst om att flera hundra ringt redan.

Alla insättningar från pensionsmyndigheten var insatta som minusposter!!

Dom tyckte väl att pensionärerna fått tillräckligt.

Tänk vad sårbart vårt samhälle är. 

Den mänskliga faktorn har åter igen spelat oss ett spratt. 

Får se när pengarna kommer tillrätta igen...

Kakbak

Ibland får jag en sån himla lust att baka. 

Då ska jag baka i massor. Det finns ingen hejd på mej då.

Den ena degen efter den andra blandas och massor med recept plockas fram.

Igår var en sådan dag.

Min fina tredelade gamla kakburk fylldes med tre sorters kakor.

Och hade jag bara haft ägg hemma så hade det blivit brownies också.

Amaryllis

De grå dagarna i november blandas med någon med blå himmel och högt i tak. 

Frostiga morgnar med kor som ligger på fruset gräs.

Här går mjölkkorna ute fortfarande. Ligger på åkern bakom huset, alldeles intill.

Idag har vi varit på en promenad med vovven i skogen.

Vi vände vid det lilla torpet, dels för att inte trötta ut henne för mycket, dels

för att hon skulle kunna springa fritt.

Ja idag var hon så pigg så hon sprang.

En gång glömde hon hålla jämna steg med oss.

 Hon hittade något att nosa och undersöka,  så hon blev en bra bit efter.

När jag vände mig om för att se vart hon tagit vägen

fick jag se henne komma i full fart.

Dom långa öronen fladdrade.

Det kändes för ett tag som om allt var som vanligt igen.

Min första amaryllis håller redan på att slå ut.
Jag hade egentligen tänkt att den skulle blomma till jul.
Men det är ju inte fel att få så underbar färgprakt i november.
Färgen är helt fantastisk.

 

Inför advent

Häromdagen när vi var i stan sprang jag på hyacinter.

Måste bara ha en.

Krukan som jag ställde den i har jag ärvt efter min mor.

 I adventstid stod den alltid på köksbordet med en hyacint i.

Barndomsminnen.

Det är en kopparkruka.

Egentligen ska den vara putsad så det blänker, men den har stått

undanställd  i mitt krukskåp i brygghuset sen förra julen..

Så här matt var den när jag tog fram den.

Mannen tycker den är fin och ser gammal ut så här,

vad tycker ni?

Putsa eller icke putsa?

Mellan liv och död

I torsdags var vi med vovven hos veterinären igen.

Det var åter dags för en injektion i helande syfte.

Då började veterinären prata om att egentligen borde vi boka en tid så där en månad framöver

 för att ta bort henne. Vi har bara köpt tid nu.

Visst förstår vi det , men att inte låta vovven få leva den tid hon skulle kunna medan hon fortfarande mår bra är helt otänkbart för mej.

Hon menade att vi bara skulle bestämma en månad i förväg att nu är det slut.

Så att vovven har tagit sig igenom de värsta dagarna,

börjat vifta på svansen, äta, springa, springa med älsklingsleksaken i munnen,

det skulle vi bara göra slut på sådär bara...

Hela mitt inre protesterade, men vi sa inget, bara gick.

På hemvägen tittade vi in i byns ICA- butik.

Ett par skira grönfärgade krysantemum slank ner i varukorgen.

Tyckte jag behövde något att trösta mig med
.

I går var det dags för mig med en besiktning på läkarstationen i staden.

Själv så avskyr jag att besöka läkare.

Hellre går jag till tandläkaren.

Med bultande hjärta satt jag där i väntrummet.

Snart ropades Ingrid ( inte mitt tilltalsnamn) upp och det var min tur.

Tack och lov så var jag klar efter tjugo minuter och kunde dra en lättnadens suck.

Nu klarar jag mig ett år till om inget annat inträffar.

Vädret var helt sagolikt igår.

Klarblå himmel  och vindstilla trots att vi befann oss vid havet.

Det blev en promenad genom kullerstensgator till det enda varuhuset i centrum.

Var ute efter en rulle sytråd.

 Fick en smärre chock i kassan 28:- för en rulle tråd!

Vad jag ska ha den till visar jag längre fram.

På kvällen kom äldste sonen på besök över helgen.

Lilla Julie blev precis lika glad som vanligt när han kom.

Hon låg så här mysigt på kuddarna i tv-rumssoffan tills det var dags

 att springa med honom upp och sova med honom där hela natten.

Vi tycker att hon ska få leva så länge hon inte blir sämre igen.

Det känns rätt för oss.

Julpyssel

Häromdagen berättade jag för min dotter att jag funderade på att göra en GodJul-kudde.

Sagt och gjort.

Här ser ni resultatet.

Under julen kommer den att hamna i just den här gamla slitna fåtöljen.

Den står framför kakelugnen i vårt "gröna rum".

Den gröna pläden kommer jag att byta ut till en klassisk rödrutig gammal yllepläd.

Tills det är dags åker den in i nya garderoben.

November

Jag fick aldrig till något inlägg i början av månaden.

Som jag gjorde i september och oktober.

Det kom andra saker ivägen.

Men nu tänkte jag försöka samla några funderingar.

Jag har alltid älskat november månad.

Tiden då höstdepressionerna faller över oss lika lätt som regn.

Tiden då dimman sluter in oss i ett ulligt täcke.

Jag älskar att gå en promenad i skogen, djupt in i en tyst skog

och bara känna naturen famna om mig.

Tystnaden är så fantastisk tillsammans med novemberdimman.

Träden står kala och väntar bara på att snön ska ta dem in i den totala vintervilan.

En och annan sommarblomma har dröjt sig kvar och ser lite frusen ut.

Naturen är fantastisk.
Min enda mårbackapelargon har jag ställt undan på andra våningen
där vi inte vistas så ofta och  ingen värme är på under veckorna.

Novemberkaktusen blommar fantastiskt år efter år.
November ställer inga krav.

Det skulle möjligen vara att ta hand om alla nedfallna löv,
men det har vi ju tack och lov redan fixat.

Trasvovven lagad.

Idag lyser solen på oss. 

Idag är vi jätteglada. Det känns som om vår trasiga vovve börjar bli hel igen.

Vilken lycka att vi inte gav upp. Vilken lycka att vi inte ringde jourhavande veterinär 

i går natt när hon var som oroligast. Hon låg i vår säng och kastade sig från det ena stället tll det andra och kunde inte ligga still. När hon äntligen sov kortare stunder andades hon häftigt.

Ibland hördes inte hennes andetag.

Den natten var lång, alldeles för lång i ovisshet.

Men idag lyser solen på oss.

När mannen gick upp sprang hon glatt efter honom för att få sitt morgongodis som vanligt.

Och hon sprang fram till sänggaveln för att titta ut genom fönstret på den nya dagen som vanligt.

.Det är skönt när allt är som vanligt.

Jag vill tacka för alla värmande, tröstande kommentarer.

Vi vet visserligen att framtiden är oviss.

Men vi är så tacksamma att vi får kela och gossa med henne ett tag till. Gå långa promenader i skogen och se hennes långa öron fladdra när hon springer ifatt oss.

Det här är en dag som jag aldrig glömmer. 

Det är dessutom min älskade fars födelsedag.

Vår fina vovve

Till alla ni som tittar in här ibland vill jag bara tala om att det blir nog inte så många inlägg den närmaste tiden. Vår lilla vovve är sjuk, jättesjuk. Men det vill hon inte visa.

Viftar på svansen och är den glada cocker spaniel hon alltid har varit.

Men tittar man noga i hennes ögon ser man en glimt av rädsla blandat med förtvivlan.

Vad ska ni göra med mig? tycks blicken säga.

Vi stod inför ett svårt val idag.

Åka hem från veterinären utan vår älskade vovve eller göra ett sista desperat försök med medicinering. 

Vi valde det senare.

Vi hade ytterligare ett val, akut operation, men eftersom hon lider av ytterligare

en dödlig sjukdom ansåg både vi och veterinären att medicinering var att föredra.

Hon skulle i vilket fall inte ha så många levnadsdagar kvar.

Framtiden får utvisa om vi gjorde rätt.
När detta publiceras har det gått ytterligare en dag. Läget är oförändrat och vi har besökt veterinären idag igen för ytterligare en injektion av antibiotika.
Älskade Julie, stanna hos oss en tid till.