måndag 13 april 2015

Allt har sin tid.

  
Vasen på bilden fick jag av dottern en Mors Dag som vi tillbringade i det lilla huset. 

Allt har sin tid.
Så skrev jag i en kommentar hos en bloggvän för ett tag sedan.
Orden fick mej att fundera.
Såhär,  nu när jag "börjar" komma upp i åren
känner jag av det mer och mer.
Just nu i vårens skira tid
när allt inför sommaren är så fräscht och nytt.
Hela långa tråkiga vintern är bakom mej.
Då längtar jag till en annan plats här på jorden.
Till det lilla huset vid havet.
Att packa ihop alla saker man tror och vet att man behöver
och åka iväg.
Känslan av att äntligen vara framme
och fort skynda ner till bryggan.
Där soffan står på det fina trädäcket året om.
Att titta ut över sundet
 och kanske är vädret så klart att Blå Junfrun syns.
Känslan av att öppna ytterdörren
och släppa ut all instängd vinterlukt,
den lite råkalla,  som behöver bytas ut mot den solvarma utanför.
 
Sen ta stigen mot det gamla utedasset
 och försiktigt undvika att trampa på gullvivorna 
och vintergrönans blå blommor.
De växte lite var de ville
 och såg tillsammans ut som svenska flaggan.
 
 Därefter på med kaffepannan och ta årets första fika.
Utomhus förstås, kanske vid bordet nere vid bryggan.
 
 
Har ni samma känsla ibland?
Något som ni saknar oerhört mycket,
men vet att det fanns i en svunnen tid.
Och aldrig kommer tillbaka.
En tid som man aldrig får igen.
 
Nu har vi nästan allt det här på samma ställe.
Allt utom havet så nära inpå.
Vi behöver inte åka iväg för att få lantluft och fågelsång.
Ändå saknar jag det lilla huset.
Allt har sin tid.



14 kommentarer:

  1. Ja kunde se för mej precis hur du de såg ut eller kanske fantisera
    jag mej själv i vårt skärgårdshus för så där gör man när man kommer dit.
    Men du har nog rätt att allt har sin tid och allt har någon mening med det som
    sker, som jag många gånger tidigare har sagt.
    Ha det så bra och sköt om er!
    Kram, Monica från MINA TVÅ HEM

    SvaraRadera
  2. Så fint du skrev om huset vid havet. Vet du jag tror att det hör ihop med vår ålder att glänta lite på dörren bakåt för att inte glömma det som vi allra mest vill minnas.
    Vi befinner oss i just det skedet att både ha det lugna sköna landet och det mysiga sommarhuset vid Kalmarsund. Än så länge är det guld värt men ändå merjobb med två hus. Det jag längtar efter allra mest är morrondoppen där. Att kliva ner i det spegelblanka vattnet just innan det krusar sig. Ha solen rakt mot sig från Öland . Sen frukost med frallor från bageriet. Vi kan sitta på bryggan och bara stirra på vattnet precis som vi gör här hemma fast då är det över åkrarna vi har blickarna. Lyckligt lottade . Jovisst ,var sak har sin tid . Man måste vara realist. En vacker dag orkar man inte med att ha två ställen, men ännu . . .
    En underblomma har växt till sig rejält. Så roligt. Du får berätta för mig hur den vill ha det när utelivet börjar.
    Ha det fint önskar Eva och Kram

    SvaraRadera
  3. Det var så länge sen jag kikade in till dig, men nu tänkte jag att jag skulle läsa ikapp alla inlägg jag missat..... och då läste jag om Julie! Lilla fina Julie! Vad oerhört sorgligt, jag lider verkligen med dig! Men hon har det bra nu och jag är helt övertygad om att hon är med dig...

    Ditt senaste inlägg är som poesi, jag har läst det flera gånger. Texten griper tag i en, du borde bli författare :-).

    Önskar dig en fin vecka trots det sorgliga!

    Varma kramar
    Bitte

    SvaraRadera
  4. Om man blickar bakåt och minns med glädje så känns det gott i hjärtat! Man får sakna det goda..

    Glad vår önskar jag dig!
    Kramar från Eva-Mari

    SvaraRadera
  5. Så fint skrivet. Jag kan riktigt se det framför mig.
    Ja du har så rätt..allt har sin tid. Och det är ju så det måste vara hur mycket eller lite man än gillar det.
    Ha en fin dag

    Kramar
    Lene

    SvaraRadera
  6. Jag läste detta i morse, stående i köket för att egentligen fixa frukost. Men jag var tvungen att läsa allt, jag var bara tvungen. Mina ögon tårfylldes när jag förflyttades tillbaka till de solvarma stenarna och vinden i björkarna och såpadoften när vi vårstädade stugan. Tack för att du tog mig tillbaka, mamma, om än för en kort stund! Men genom att hålla minnena vid liv, behåller vi lyckan över det vi fått ha, det vi fått uppleva. Stor kram!

    SvaraRadera
  7. Tack vännen för dina fantastiskt vackra rader.
    Du kan verkligen uttrycka dig så man tappar andan en stund. Visst känner man igen sig med de orden, fast man inte själv precis har någon liten stuga vis havet med brygga, MEN ÄNDÅ.
    Jag kanske har skrivit detta innan, men måste göra om det igen.
    GODA TANKAR GODA ORD, SPRIDA LYCKA PÅ VÅR JORD.

    Må väl, kram/ Eva

    SvaraRadera
  8. Jamenvisst känner man igen sig. Nu flyttade vi ju till vårt hus på landet och sen byggde vi ett nytt ganska, väldigt nära. Tidigare åkte vi året runt till vårt land, men den där känslan när man satte sig i bilen på fredag och åkte iväg till landet och bara lämnade storstan bakom sig, den känslan saknar jag otroligt mycket......för nu gör ju vi som ni, vi bor där jämt. Det var verkligen speciellt.......Jag tänker ofta på det.
    Kramar
    Agneta

    SvaraRadera
  9. Visst känner jag igen dina ord och jag har tänkt mycket på dem de senaste dagarna! För precis så är det, allt har sin tid och ibland är det både sorgligt och lite smärtsamt att inse det.
    "I mitt minne alltid bevarat" brukar jag tänka om min mormors hus som inte ligger så många mil från där du bor nu. En ny ägare har gjort om både ute och inne, men förhoppningsvis kommer jag
    aldrig att behöva se det. Jag har bestämt mig för att aldrig återvända, utan minnas smultrondoften ute i kullen, mormors blommiga förkläde vajande i vinden ute på klädsträcket och den svart-vita katten i köksfönstret. Jag ska minnas det precis som det var och nuet det lämnar jag åt andra. Visst får man hänge sig åt minnen ibland och njuta av dem, ja även sörja lite.
    Det kan ingen ta ifrån en…
    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  10. Åå så fint skrevet , det er så jeg føler at jeg er der . Jeg har det også sånn noen ganger , tenker på gode steder jeg har vært , men tenker at det kommer flere sånne steder som jeg blir glad i . Vi skal skape nye minner også nå ! Jeg har Chippet Tiara og kan ta henne med til syden hvis jeg vil . Få dere en ny liten venn , det gir så mye glede og vi er jo mest hjemme . God klem til deg vennen min 😀❤️

    SvaraRadera
  11. Ja det är gott att ha goda minne, plocka fram ibland och minnas tror det är bra för oss. Nu när våren är på väg så får man njuta av allt fint som kommer runt oss.
    Ha en fin helg/kram

    SvaraRadera
  12. Fint skrivet! Visst känner man ett vemod ibland när minnen kommer. Att längta tillbaka till barndomens somrar, med nära och kära som inte finns längre. Det är så livet är. Tiderna förändras och vi med dem...

    Vårhälsningar
    Elisabet

    SvaraRadera
  13. Jo allt har sin tid, som både du och skriften säger. Något jag kan sakna är inte så mycket en plats som en tid. Den där enkelheten och självklarheten som man bara kan uppleva på en fyraårings ben. Minnen därifrån har en alldeles särskilt avskild vrå i hjärtat :).
    Din drömplats låter på din beskrivning som en fantastisk plats av avkoppling. Jag önskar dig en fin helg!

    ~ Maria ~

    SvaraRadera
  14. Det var så fint skrivet....jag vill behålla känslan en stund, inte förstöra den med en massa ord.
    Kramar /Cia

    SvaraRadera

Kul om du vill lämna ett litet spår när du har tittat in! Jag blir så glad för varje kommentar.. Nu får även du som inte har någon egen blogg möjlighet att kommentera. Hur länge beror på vad som händer. Men tag chansen och skriv en liten hälsning nu. Alla gulliga kommentarer mottages tacksamt!