God Jul!

Med min gamla julbonad,

som jag sydde för över femtio år sedan

vill jag önska alla som tittar in

en riktigt GOD JUL

Stora julpyntardagen!

Hur har ni det i stugorna?

Stressar ni för att få allt klart till jul?

Är allt julpyntat och städat och julgranen står där

så grön och grann i stugan!?

Jag har förstått att det där med att fira jul

 har tagit helt andra former.

Nu ska allt vara pyntat och klart

 redan i slutet av november

och granen är klädd till första advent.

Så är det inte här i huset bakom lindarna.

Nej, jag vill inte ta ut julen i förtid!

Jag minns att när barnen var små

var dagarna före julafton den tid då julpyntet togs fram.

Och dottern hade frågat sedan första advent:

När är "Stora julpyntardagen?"

Nu har jag ingen dotter som bor hemma sedan många år tillbaka

men jag tänker ofta på hennes fråga i juletid.

Jag håller allt på gamla traditioner.

Pyntet kommer fram några dagar före julafton

och granen ska helst inte kläs förrän kvällen före.

Nu åker granen ut på annandagen i många hem

och tomtarna tar samma väg.

Här får både gran och tomtar vara kvar till tjugonde dag Knut!

Eller åtminstone till Trettondagen.

Jag önskar alla som tittar in en riktigt fin fjärde advent
och vet ni:
Jag blir jätteglad om ni gör ett litet avtryck
i kommentarsrutan.
Har du ingen egen blogg,
klicka i anonym-rutan så kan du skriva ändå!

Filmjölksbröd, med anis och fänkål.

Jag måste dela med mej av ett riktigt gott filmjölksbröd.

Det går ju så fort att blanda ihop.

Enda nackdelen är väl att det tar en stund att grädda dem.

Här kommer receptet!

Blanda i en stor bunke

6 dl rågsikt

1 liter havregryn

1 msk anis 

1 msk fänkål

1 tsk salt

1 tsk bakpulver

2 tsk bikarbonat

Rör sedan i 1 1/2 dl mörk sirap

1/2 liter filmjölk

Fördela smeten i två smorda brödformar.  

Grädda längst ner i ugnen i 175 graders värme 1 1/2 timme.

Efter en timme brukar jag lägga över ett bakplåtspapper

eller aluminiumfolie för att inte brödet ska få för hård skorpa.

Låt svalna lite och stjälp sedan upp det på bakduk 

och låt det ligga insvept över natten.

Det här är ett riktigt smakrikt bröd och med din favoritost

är det hur gott som helst!

Jag brukar alltid baka det i juletid!

HÄR hittar du ett annat recept med filmjölk. 

December- julmånaden.

 

 December är här

och jag får byta bilden på min almanackstavla.

Byta den till den vackraste på hela året.

Vi kommer att få en riktigt vacker dag här i södra Sverige.

Klarblå himmel och som man säger

en blek decembersol kommer att visa sig.

Här går tiden sin gilla gång.

Några större julförberedelser har inte gjorts.

Jo jag fyllde den här burken med pepparkakor igår.

Bilderna är från förra året.

Mina tankar rinner iväg hur det var då.

En liten vovve som låg i sängen bland kuddarna

och julnallarna som brukar vara där..

I år kommer nallarna att få vara där ensamma...

 

 Förhoppningsvis ska det bli en god jul i år ändå.

Man får leva på de fina minnena.

Den där stjärnan

Den där stjärna  var jättefin, sa jag när vi var i en

riktigt mysig affär i förra veckan för att köpa färg.

Vill du ha den? frågade mannen. Köp du den!

Precis sådär brukar det låta när vi är och handlar.

Jag får allt jag pekar på!

Nej jag bara skojar.

Oftast brukar jag säga att det är en onödig pryl.

Men den här plåtstjärnan fick följa med hem.

Nu hänger den på en av våra sju kakelugnar.

Färgen jag köpte har använts till kökssoffan.

Nu funderar jag på att göra den bruna matsalsgruppen vit till jul.

Vi är på gång med renovering av väggar tak och golv i 

gröna rummet som vi kallar det

där den bruna matgruppen står.

Tyvärr hinner det nog inte bli klart till jul,

 men vad gör väl det?

Vi har i alla fall hunnit skaffa en (ny för oss) soffa

och en loppisfyndad golvlampa.

Ljusvasen som står på bordet är också ett loppisfynd

och den får nog stå kvar där i advent!

Den där känslan...

 

Den där känslan fick jag över mej idag,

den där känslan av julefrid

när vi tog vår skogspromenad

genom ett kallt fruset landskap.

Där, bara för några dagar sedan  var allt grått och trist.

Jag älskar  lugnet i november.

November med sina kala grenar och vilande knoppar.

Men idag andades jag in adventsluft.

Så mysigt att gå där på frusen mark,

komma förbi det röda lilla torpet

och se att någon hämtade in ved

och det kom rök ur den gamla skorstenen.

Och sedan mötas av min nygjorda granriskrans på verandadörren.

 

Det är nog dags att öppna dörren till julen.

TACK!

De sista rosorna som jag plockade in häromdagen från trädgården.

Tack alla ni för fina, gulliga kommentarer!

Jag blir alldeles varm inombords!

Mina små vardagshändelser och tankar ska jag försöka 

dela med mej av lite oftare i fortsättningen. 

Tankar har det varit mycket av de senaste dagarna.

Om hur ond världen är.

Men jag ska inte gå in på det här.

Vi får tillräckligt av det bara vi slår på lokalradion.

Det har hänt en hel del sen sist.

Jag har mycket att berätta om.

Om jordgubbsplantorna som rådjuren ätit upp

och dessutom dragit upp de nysatta som inte hunnit rota sig.

Om att de dessutom ätit av alla blommor

 på min nyplanterade höstanemon, 

knipsat av kärleksört och hortensiablommor!

Om att  tre hade fräckheten att komma in i trädgården

på blanka förmiddagen och ta för sig av nedfallna päron.

Om grävlingen som ätit upp alla krusbär

och knäckt en massa grenar på busken.

Jag tog den på bar gärning en sen kväll...

Om stortån jag bröt för jag vet inte hur många veckor sedan

och fortfarande har ont i.

Om resan vi gjorde till Stockholms norra skärgård

för att köpa en skylift.

Av Stockholm minns jag bara att jag såg Globen skymta,

 annars var det bara bilar vart jag än såg.

Att färdas genom storstadstrafiken med släpkärra 

var ingen direkt njutning.

Om alla 111 möss mannen tagit i fällor i uthusen denna höst

och en råtta inne i husets skrubb!

Nej, nu ska mina berättelser komma lite då och då.

Och inte så här i en klump.

Det är ni som fortfarande vill läsa

som inspirerar mej att skriva.

En smak av jul!

Har du köpt satsumas eller clementiner

och blivit såå besviken?

Det har jag gjort åtskilliga gånger.

De har varit sura som citroner och inte alls vad man tänkt sig.

Man längtar ju så efter clementiner när advent närmar sig.

Den här hösten hade jag inte tänkt köpa några

innan de där av ett visst märke skulle dyka upp i affären.

Men när jag var på Coop och veckohandlade

fanns en liten skål med klyftor för provsmakning.

Det resulterade i att jag plockade till mej en rejäl påse.

En himla bra idè!

Som ni märkt så blev det ett inlägg idag.

Jag har tagit mej en välbehövlig paus från bloggandet.

Nu känner jag mej lite sugen på att skriva igen.

Kanske kommer det mera härinne framöver.

Jag älskar julen och den kommer kanske att inspirera mej

till att skriva och visa lite pyssel och bakning.

Jag har märkt att det är många som tittar in här varje dag

trots att det inte händer något här.

Det är många som tittar på mina tips och råd om blommor

och mina recept.

Så ni har kanske inte glömt mej helt.

Och kanske har jag hjälpt någon.

 

Nej nu ska jag inte trötta ut dej som tittat in.

Vill du skriva en liten hälsning

så blir jag jätteglad.

Jag har fortfarande kvar möjligheten att kommentera anonymt.

Ha en fin novemberhelg!

Bara två kvar tills vi får tända våra adventsljus! 

En gång till...

Lika trött som mina violer känner jag mej just nu.

Lika trött på att sitta här och skriva.

Jag försökte att göra ett inlägg.

Satt här och lade in flera bilder.

Från sommaren som snart är slut.

Sedan raderade jag allt.

Det känns som om den här bloggen har gjort sitt.

Som om det här är de sista raderna jag skriver här.

Som ni märkt har det blivit glest mellan inläggen.

Jag är inte inspirerad att skriva här längre.

Tack alla ni gulliga med fina kommentarer.

Nu blir det troligen inget mer här.

Men livet går vidare ändå!

  

Vi hörs kanske någon gång!

Kramar från Finas mammis

Nu MÅSTE jag skriva av mej!!!

Nu måste jag bara skriva av mej!

 Det jag bara måste skriva om retar mej så kolossalt.

Fast egentligen är det en struntsak.

Ett enda litet ljud som människor säger när de inte vet vad de ska säga.

EHHHHH!

Men det kanske är som i engelskans WELL.

Varenda dag när jag tittar på nyheterna

och någon blir utfrågad, så kommer där ett antal ehhh.

En del använder det där ljudet innan de påbörjar varje mening.

Visst ändras det svenska språket hela tiden,

men det här är liksom inte ok för mej

liksom ordet liksom som också används alltför mycket.!

Har du något du retar dej på!?

 

 

 

Femöring, del II

 Jag har pippi på blommor.

Fråga min dotter.

Hon skulle vara blomvakt en sommar för flera år sedan.

Hon gjorde ett helt inlägg om mina blommor i sin blogg då!

HÄR kan du läsa det inlägget!

 Och att jag gillar femöringar har ni ju också fått veta,

när jag har lottat ut mina små kottar i ett par års tid!

Dessutom slarvat bort den finaste färgen och efterlyst den här!

Nu vet jag vart de tagit vägen.

De har hamnat hos en trogen bloggläsare i Tyskland

som håller kontakt med mej via mail

då jag tagit bort möjligheten att kommentera anonymt.

 När alla hade fått sina lotterivinster hade jag ett 

paket med kottar över.

Massor med krukor med planterade kottar stod och väntade på fönsterhyllorna.

Såklart att jag skickade det lilla paketet till Annette i Tyskland

och gjorde henne glad.

Vad jag inte visste var att där fanns de ljusgula femöringskottarna

som jag köpt på Tradera förra året och som blommade så fint då.

Hon har hört av sej och undrat om hon ska skicka tillbaks dem

och dels hur hon ska sköta dem i fortsättningen.

Visst får hon behålla de hon har,

jag råkade ju ha en liten ljusgul kotte bland mina blå 

så jag ska om jag inte slarvar igen ha nya fina nästa sommar!

Det var tråkigt att höra att några av er inte lyckats med era kottar.

HÄR  hittar du en som verkligen kan det här om femöring

eller ugglemor som de kallades mest förr.

Jag brukar för min del sätta minst 5-7 i varje kruka.

Vattna lite lagom och ställa dem ljust och i rumstemperatur.

Man får jämnare fuktighet om man tar lite plast över,

men det är inte nödvändigt.

Sedan är det bara att vänta på att de ska titta upp.

Just nu har mina blå ugglor vissnat
och står och väntar på att jag ska klippa ner dem
och ställa undan dem för vintern.

Tänk på att ställa dem så inga möss kan äta upp kottarna,

det gjorde de för mej ett år.
Nämligen i diskbänksskåpet!!!
Nu är där tätat för de små liven.
 

Femöringsspecialisten jag hänvisar till petar visst upp
sina kottar på hösten, men det har jag aldrig gjort.

Jag har alltid fått dem att växa
så jag vet inte vilket sätt som är bäst.

Har ni några frågor ytterligare om hur de ska skötas

så ska jag försöka hjälpa till.

Nu ska jag se till att ni som bara kan kommentera anonymt
ska kunna göra det i alla fall till detta inlägg

så får vi se hur det blir i fortsättningen.

Femöring (igen).

 

Nu skriver jag om dem igen.

Mina älskade femöringar!

Det här är årets favorit, årets bästblommande!

Den svagt rosafärgade.

Den har blommat så otroligt hela sommaren

 och fortfarande finns det knoppar.

Den här var min favorit förra sommaren.

Jag köpte tre små kottar på Tradera

och det blev den här underbara färgen på blomman.

Nu trodde jag att jag märkt mina krukor ordentligt

när jag ställde undan dem i höstas.

Men... så var inte fallet.

Jag trodde att jag hade vita blommor på två krukor

men när blommorna slog ut så var de blå!

Gissa om jag blev ledsen.

Till slut upptäckte jag att jag blandat ihop de vita med de blå,

för mitt i en kruka med blå blommor

stack en gren med vita blommor fram.

Nu måste jag se till att jag håller ordning på de där till nästa år!

Hur har det gått för er?

Har ni som vann kottar kanske blivit lycklig ägare

 till de där som jag slarvade bort?

Det skulle vara så himla kul att få veta dels hur ni lyckats

och om någon fått vita eller ljusgula blommor!

Gammelbilsutflykt.

Här hamnade vi på nostalgimacken i Björkfors.

Häromdagen blev det en tur med gammelbilen. 

Med utflyktskorgen laddad med kaffe och smörgåsar,

bilen tankad med 95-oktanig bensin,

skinnjackor och ett glatt humör i bagaget begav vi oss iväg

på en tur runt sjön Åsunden, Östergötland.

Det blev en sträcka på 15 mil.

Det var en ren slump att vi hittade nostalgimacken i Björkfors.

HÄR kan du läsa mer om macken!

Vi måste ju bara föreviga vår bil på bild här!

Det blev en fantastisk tur med vackra vyer,

och många pratstunder med nyfikna människor

som undrade över bilen.

Det blev verkligen en dag att minnas.

 Dessutom känner man sig som kung och drottning

då man får sitta och vinka till många.

Ett litet livstecken!

 Sommaren fortsätter.

Dagar kommer, dagar går.

Det har blivit augusti månad och sommaren fortsätter

precis som den vill.

Kanske, kanske finns det lite hopp att vi ska få några dagar till

med riktig sommarkänsla och ljummen vind.

Kanske ska jag kunna hänga ut mina sommarblekta lakan

utan att behöva springa ut

precis när tunga regndroppar faller.

August månsken är här och det här är väl den sista

sommarmånaden, eller?

Räknas september till dem?

Hur som helst så har jag saknat dej i år, du den fina sommaren.

Fem, läs fem fina dagar fick jag av dej i juli.

Min egen sommarmånad med födelsedagskalas,

som i år fick bli inomhus.

Näe, nu får du skärpa dej och då lovar jag också att skärpa mej

och göra lite fler inlägg.

För allt blir så mycket roligare när vädret är vackert!

Trevlig fortsättning på sommaren till alla som tittar in!

Nu ska vi ta oss en tur med gammelbilen

 och hoppas att solen lyser på oss hela tiden!

Det där med att planera...

Det där med att planera har inte varit en stor grej i vår familj.

Jag tänker på semester osv.

Det brukar bli spontana saker som vi gör.

Men ibland måste saker och ting planeras.

Som när svärmor ringer och undrar om det passar att de kommer i morgon.

Jovisst, svarar jag, vi är precis på väg in till stan för att handla så då kan vi ju handla lite speciellt inför besöket.

Vi bestämde så och vi pratades vid i går kväll och bestämde tid.

Hon lät så glad i telefonen och berättade att hon hade haft sin dotter på besök som gjort henne fin i håret.

Jag ska väl berätta att svärmor är dryga 95 år och resan till oss är på ungefär 20 mil.

Min svägerska och svåger skulle också besöka oss.

 Jag gick upp tidigt i morse, ut och plockade blommor i trädgården,

dukade med de nya glasen jag fick på födelsedagen

och bakade vinbärstårta.

( Se i förra inlägget!)

Men då ringer telefonen!

Min svägerska undrar om jag är vaken.

Jodå jag har varit uppe länge...

Jo, säger hon

Mamma ringde sent i går kväll och var alldeles förtvivlad

för hon hade ramlat och kom inte upp.

Nu gick det tack och lov bättre än vad första anblicken visade,

ett par stygn, röntgen och  övernattning på lasarettet.

Nu vet jag att hon är på väg hem igen

men något besök blir det nog inte den närmaste tiden.

Och stackars lilla svärmor är alldeles förtvivlad.

Det blir nog vi som får besöka henne istället.

Och mat behöver jag inte laga på flera dagar...

Vinbärstårta

Idag upptäckte jag att vinbären börjar mogna.

Ett par av våra buskar med röda vinbär

var alldeles fylld med mörkröda bär.

Dags att göra vibärstårta tänkte jag

och hämtade något att plocka i.

Jag hann precis få tårtan klar till förmiddagskaffet

och den smakade ljuvligt friskt.

Så enkel att göra och nästan godare än jordgubbstårta!

Jag har nog haft den här på bloggen tidigare,

men för nya läsare kommer den igen.

Jag plockar ungefär 5 dl mogna fina vinbär.

Hälften mosar jag med ett par matskedar strösocker i en mixer.

Ugnen sätter jag på 250 grader och gör en rulltårtssmet.

Mitt recept på rulltårta :

Vispa 3 dl ägg med 1 1/2 dl strösocker.

Blanda i 2 dl vetemjöl blandat med drygt 1 tesked bakpulver.

Vänd försiktigt i mjölet så det blir en jämn smet.

Bred ut på bakplåtspapper på en långpanna och grädda

längst ner i ugnen i c:a 5 minuter.

Strö på lite strösocker och vänd genast upp kakan

på ett bakplåtspapper.

Låt den svalna ett par minuter och drag sedan bort papperet försiktigt.

Om det inte släpper, pensla papperet med kallt vatten.

 Vispa 3 dl vispgrädde medan kakan svalnar ytterligare.

 Bred sedan över vinbärsmixet.

Tag lite av den vispade grädden och bred över till ett jämt lager.

Rulla ihop med skarven nedåt.

Garnera sedan med grädde och bär.

Jag lovar att du inte blir besviken på smaken!

Sommar, sommar, sommar!!!

  Kikar in för att önska alla er trogna och nya läsare en riktigt fin sommar.

Med sol, regn i lagom mängd och lustfyllda ljuva stunder

att minnas när höst och vinter är här igen.

Sommarminnen.

De vackraste av  av minnen man kan ha hör sommaren till!

Säger jag som verkligen älskar sommaren.

Juli månad, den månad när jag slog upp mina blå 

för första gången i mitt liv! 

En sommarkväll när min mamma varit på betesvallen

en lång promenad hemifrån och mjölkat korna.

Här visar jag mina klätterrosor som jag klippte ner förra våren pga ohyra.

Jag är så glad att de har kommit tillbaka och är så fina igen.

Tack alla ni som höll tummarna inför min mans ögonoperation.

Den gick bra, trots att den var komplicerad

och han känner sig nästan som pånyttfödd nu när han kan se igen.

För att det ska bli riktigt bra krävs ytterligare behandling,

men det är väl frågan om Kalmar Landsting

ställer upp på den specialistbehandlingen.

Han kunde ju inte ens få en vanlig starroperation gjord här för ett år sedan.

Men nu försöker vi glömma den besvärliga vägen vi har fått gå

och njuta av nuet och de vackra sommardagarna.

Ha det gott i värmen,  varning för värmebölja är utlovad!

Midsommardagar!

Tittar bara in och visar lite bilder från vår trädgård.

Det finns inte mycket lust att blogga hos mej just nu.

Varför, vet jag inte.

Kanske beror det på vädret.

 

Om några dagar åker vi iväg till vår gamla hemstad

för att mannen ska få sin ögonoperation.

När jag är där känner jag mej inte alls hemma längre.

Då längtar jag bara hit igen,

trots att jag inte känner mej hemma här heller...

Jag är väl en konstig prick!

Tack alla ni som tittar in här trots att jag inte levererar så mycket.

Ni som har Instagram kan följa mej där under @finasmammis

Där är jag lite flitigare.

Plötsligt händer det...

Plötsligt händer det att sommarblommorna tittar fram.

Trots kylig maj och en massa regniga dagar

så lyser de där i vägkanten och i gräsmattan.

Prästkragarna bildar en liten sommaräng

vid husets gavel, som vetter åt solsidan.

Han som klipper gräset har låtit dem blomma varje sommar.

Och de blir fler och fler för varje år.

 En av dem hade en spindel inuti sig.

Om du klickar på bilden så ser du spindeln i större format!

Blåsten gjorde att jag fick ta hjälp av mina fingrar

för att hålla blomman stilla.

Plötsligt händer det som vi har väntat på skulle ske i över ett år.

Jag har haft en aning om att snart så händer det

och när postbilen kom idag skyndade jag mej till brevlådan.

Och där låg det,

det vita lite större kuvertet.

Från sjukhuset i grannlänet.

Om bara ett par veckor har mannen fått tid för operation av sitt

öga han är så gott som blind på.

Så äntligen ska det bli av trots allt.

Trots att läkaren här inte fann honom  berättigad till operation.

Så jag hade den rätta känslan.

Jag kände mej nästan lite synsk!

Visst tror vi på att Smurfen fixade så det blev sommar till slut!

Någon undrade var vi hittade honom.

Jo, under bänken där jag brukar stå och plantera blommor.

I brygghuset!

En gnista av hopp...

En gnista av hopp fick jag att det det skulle bli bättre väder

när vi hittade Smurfen.

Det vackra sommarvädret varade visst bara en dag,

för idag är det nästan helmulet

 och vindarna har fått fart och blåser i vår hissade flagga.

Det är ju vår nationaldag

och egentligen skulle man ju gå man ur huse 

för att fira vårt land.

Men hur många gör det?

Här klipper mannen gräset just nu i ett desperat försök

 att hinna innan det börjar regna.

Vi fick också en gnista av hopp häromdagen

 när vi var i vår gamla hemstad.

HÄR kan du läsa om vad som hände för exakt ett år sedan.

Mannen fick en diagnos på grå starr,

men eftersom det "bara" var på ett öga

hade han inte rätt till en operation här i Kalmar län.

Han har funderat hit och dit hur han skulle göra.

Att först bli helt blind för att få en operation i vårt landsting

var ingen bra lösning.

Han började höra sig för om en privatklinik i vår gamla hemstad

kunde hjälpa honom.

Han fick en undersökningstid för en dryg månad sedan

och vi for iväg.

Där konstarerade läkaren att han efter ett år hade så dålig syn

att de hade inte instrument att läsa av hans lins.

Endast Länssjukhuset Ryhov har den utrustningen

så hon lovade att skriva en remiss dit.

Hon tyckte också att Västerviks ögonavd. borde skriva en remiss också för att påskynda ärendet.

Men se det ville de inte.

Enligt den nya patientlagen som infördes 1:a januari 2015

är det var och ens rätt att söka vård över länsgränserna!

Tack och lov för det

när man ska behöva gå och bli så gott som blind för att få en starroperation på Västerviks sjukhus.

Nu har mannen varit på Ryhov och det var så illa nu

 att inte ens deras utrustning klarade av att läsa av

 hans alltför grumlade lins.

För att få till en operation får man istället ta värdet från det andra ögat och hoppas att det ska gå att få till en bra syn ändå!

Men operationen blir mer komplicerad nu 

än om den hade gjorts för ett år sedan!

Äntligen ser det ut som om han kan få en någorlunda normal syn

efter drygt ett års lidande med huvudvärk och synnedsättning.

Tyvärr är det två månaders väntetid 

men det kan man ju stå ut med när man vet  att allt förhoppningsvis

ska bli bättre!

Trevlig Nationaldag till er alla som tittar in

och så kul att så många hejade på Smurfen!

Man får inte ge upp!

Glädjande besked!

Jag måste dela med mej av ett glädjande besked.

Smurfen är upphittad!

Så nu ska det äntligen bli ordning på vädret!

Ni som läser min blogg vet vad det handlar om.

Nu ska han på plats på regnmätaren så fort som möjligt!

Han ser väldigt beslutsam ut så nu hoppas vi på förändring!

Jag har dessutom idag hittat utslagna lupiner

och då känns det som om sommaren är på gång!

Annorlunda dagar.

Ibland känner man att man lever lite mer.

Som de dagar vi varit iväg hemifrån denna vecka.

Bara satt oss vid dukat bord,

ätit god mat, sett fantastisk natur

och sovit gott i sängar vi inte behövt bädda själva.

 

Precis när vi skulle fira mannens jämna födelsedag

och vår älskade lilla vovve var borta för alltid,

då kom barnen med den finaste present till oss båda två

nämligen en resa till sköna Skåne

när äppelträden skulle blomma.

 

Jag minns att jag blev så glad så glädjetårar rann på min kind.

Nu har vi varit iväg och har fina minnen med oss hem.

Och visst blommade äppelträden

men syrenerna var nog ännu vackrare dessa dagar.

Här kommer lite bilder från vår resa

och allt var näst intill perfekt, t.o.m var vädret riktigt hyfsat.

Det enda missöde vi råkade ut för var när vi gick ut från hotellets matsal

och mannen fick en fågelbajs inprickad mitt 

i sitt nytvättade hår!!!

Vi som tidigare hade varit på spa-avdelningen

och hade gjort oss fina inför kvällens middag!

Det hindrade dock inte honom från att dagen därpå köpa en fågel,

som han placerade i vår trädgård när vi kom hem.

 Jag däremot nöjde mej med att köpa en ny ljuslykta.

Den har stått tänd här hela dagen för vädret idag är bara regn,

regn, regn och åter regn.

(Jag måste hitta Smurfen snart!)

Här kommer lite fler bilder från vår resa.

Till slut visar jag några bilder från en bilverkstad där vi bara var

tvungna att stanna till och fota lite.

I precis en sådan här bil åkte vi nygifta till Bornholm

på bröllopsresa för ganska så många år sedan.

 

 

Polisbilen har nog stått där i häcken ett antal år.

 

 Nu har vi varit hemma ett par dagar och regnet har bara 

vräkt ner hela den här dagen.

Men vi får njuta ändå och minnas de fina dagar vi haft i vackra Skåne!

Tack våra fina barn för den minnesvärda presenten!