Höstkrans

Igår gjorde jag en krans.

Inspirerad av Melody and M.E med en fin krans av hortensia.

Titta in och se hennes fina krans HÄR.

Hon hade köpt en så fin stomme till sin krans.

Eftersom jag redan hade norpat lite mossa och hade tankar på en ny krans,

kunde jag inte vänta på att inhandla en sådan

utan tog en av mina gamla björkriskransar som stomme.

Så nu hänger min höstkrans där på verandadörren klar inför helgen.

Idag lyser solen från en klarblå himmel
och luften känns sådär riktigt hög och klar.

Jag önskar alla som tittar in både gamla och nya läsare
EN RIKTIGT FIN ALLAHELGONAHELG!

Ettäggskaka!

Jag hade inte alls tänkt baka tårta.

Men så blev jag ombedd att göra min fläskfilépizza.

Till den har jag några ananasringar.

Tittade i skafferiet innan jag påbörjade pizzabaket och plockade fram  en ananasburk.

Trodde jag.

Jovisst var det ananas i burken, men i krossad form.

Så det var bara att leta fram en annan burk.

Som tur var fanns det en med rätt innehåll.

Det är inte så kul att behöva åka iväg till närmsta affär dryga 2 mil bort...

Så då blev det en liten tårta för att fira in normaltiden igår!

 Här kommer det mycket enkla receptet.
Jag tror jag har visat det tidigare med smultron på, men här kommer den enkla lilla kakan.

Sätt ugnen på 175 grader

Vispa lite lätt 1 ägg med 1½ dl strösocker.

Blanda i 3 msk gräddmjölk

1½ dl vetemjöl

blandat med 1 tsk bakpulver

Smörj och bröa en liten form

Grädda 15-20 minuter

Låt svalna.

 Sedan garnerar du med vad du kan tänkas ha hemma.

 Blåbär, hallon jordgubbar eller som jag tog den här gången

en liten burk krossad ananas.

Sedan skedade jag på massor med vispad grädde 

och rev lite mörk choklad över.

Enkel och snabb efterrätt eller till fika.

Har ni förresten sett att jag är med i Matbloggstoppen!

Länken dit finns till höger i bloggen.

Där hittar du lättare till mina recept

och där finns massor med fina och mysiga mat och bakbloggar!

Normaltid!

 

 

 

Idag är en sådan dag när vi säger gång på gång:

Är inte klockan mer?!

 

Känner ni igen det?

Så härligt med en sådan dag!

Fast skulle alla vara så långa skulle det väl vara tokigt.

Vi är ju alla vanemänniskor.

Och det räcker nog med en dag om året med en lång dag.

(När jag var liten var Långfredagen ruskigt lång också!)

 

Fast egentligen gäller det ju att ta tillvara varje dag och varje timme.

Ibland känner jag att jag är dålig på det

och tar allt för givet.

 

Hur njuter Du av din långa oktobersöndag?

 

 

Pyssel, göra ljus.

Här på min vedspis hamnar lite av varje, oftast ett tänt ljus.

Det här tända ljuset är inte gjort av mej.

Men sedan när det har brunnit ut sparar jag glaset och stöper ett nytt i det.

Jag förstår att det är nog många som gör mycket mer avancerat.

Men det här räcker för mej,

och nu ska jag visa hur jag går tillväga.

Jag behöver olika glas eller vad man vill göra ljusen i.

Där har fantasin inga gränser.

Givetvis en avsevärd mängd med gamla ljusstumpar, det går åt mer än man kan tro.

Ljusvekegarn, tidningar att skydda spis och bänkar med.

Gryta och en hög konservburk och gärna hållaren från gamla värmeljus.

De första ljusen jag gjorde i år använde jag en liten mutter som tyngd.

Men det funkade inte så bra, svårt att få veken i mitten.

Sedan kom jag på att ett förbrukat värmeljus har en hållare till den lilla veken i mitten.

Den sitter fast med lite klister och jag pillade bort den.

Den lilla kvarvarande veken petade jag bort med en  pincett.

Med en syl eller en strumpsticka kan man sen göra hålet veken satt i stort

så man kan trä i en lagom lång veke.

Använd sedan en tång att klämma fast veken med.

Klipp bort överflödig veke på undersidan. 

Placera hållaren i botten på glaset

och knyt fast veken i lagom höjd runt en grillpinne eller en lång tändsticka.

Pinnen eller stickan ligger lös över kanten.

Den lilla hållaren kan man sätta en klick klister på så den sitter mitt i botten

eller  en klick smältlim.

Placera ut tidningar så nära grytan du kan

och smält sedan ljusstumparna i vattenbad.
Det tar lite tid för stumparna att smälta, vattnet får inte koka för då hoppar burken!!

Den här burken var lätt att hälla ur,

men man får ta det väldigt försiktigt.

Tänk på att stearinet är varmt!

Jag använde en gammal grytlapp att svepa in burken med.

Grytlappen kastade jag sen.

Den var full av torkat stearin!

Jag fyllde glasen i omgångar, på sin höjd ett par cm i taget.

Lät stearinet stelna innan jag hällde på nästa lager.

Man får se till att veken håller sig i mitten.

Fyller man allt på en gång blir det en hålighet vid veken.
Alla gamla vekar och även gammalt sot stannar i botten på burken.

Grytan kommer garanterat att få stearinrester inuti sig,

 så tänk på att använda en gryta som är lätt att göra ren.

Den här var lätt att få bort det mesta av med varmt vatten.

Här är min "Blå blom" kaffekopp, som blev till ett ljus.

Jag hoppas ni har fått klart för er hur jag gjort.

Har ni några frågor så svarar jag gärna!

Lycka till med era ljus!

Den som spar han har.

Tack för alla roliga, tänkvärda och snälla kommentarer till mitt förra inlägg.

När jag hade publicerat det ångrade jag nästan att jag skrivit det.

Jag brukar ju inte lämna ut så personligt om mej.

Men jag fick istället medhåll av de flesta.

Jag lovar att nästa gång ett stort vitt kuvert dyker upp i lådan,

då ska jag fylla i alla nej!

För jag vet ju att jag inte kommer undan så lätt!

Efter dagens långpromenad i kyliga höstvindar blev det lite pyssel..

Jo, jag sitter inte bara hemma och slappar.

Det kändes riktigt skönt att komma in igen och då satte jag igång med ljuspyssel.

Sedan förra julen har jag samlat alla gamla ljusstumpar.

Nu tyckte jag det var dags att göra nya ljus.

Det blev ett helt gäng som ni ser.

Det här ljusglaset hade jag sparat sen förra julen.

Nu har jag ett nytt att tända på julafton!

Som dessutom inte kostar något.

Vill ni veta hur jag gör?

Sadistiska centralbyrån!!!!

Idag när posten kom fick jag ett stort brev.

Visst är det kul att få brev, det brukar mest vara räkningar.

Knappt det nu för tiden eftersom räkningarna hamnar direkt i datorn.

Det stora kuvertet innehöll ett frågeformulär från Statistiska Centralbyrån.

Det gällde en undersökning om motion, idrottsverksamhet osv som Riksidrottsförbundet beställt.

Jag var en av 5000 "lyckligt" utvalda att få besvara frågor om motion och idrott.

Eftersom jag tillhör, efter vad jag kan förstå det konstiga släktet som HATAR allt vad 

sport och idrottsevenemang både i verkliga livet och på TV,

flög den lede i mej och jag rev sönder frågeformuläret.

Jag är totalt fel person att fråga ut.Så där har de inget vettigt att hämta.

Och mannen döpte om Statistiska till Sadistiska istället.

När ilskan lagt sig lite, tog jag upp det sönderrivna formuläret och pusslade ihop några bitar.

Jag såg direkt att de skulle fått nej på varenda fråga.

Nej, jag gör hellre som Julie, slappar så mycket jag kan, men jag mår bra ändå!

Amaryllis och hyacint.

Tack för alla fina kommentarer till mitt förra inlägg.

Vi har bott så länge på landet båda två så vi är vana vid mycket.

Både jag och mannen är uppväxta på landet med kor, grisar och höns m.m.

Men jordbruket idag är helt annorlunda.

Här har bonden flera traktorer och kör ibland i skytteltrafik precis förbi vårt på två håll.

Och skit på vägen har vi så gott som alltid, speciellt vid vår grind.

Men ibland blir man trött på det och nu gick det lite för långt.

Så jag var tvungen att skriva av mej lite här!

Dessutom träffade jag en granne som idag stod och tvättade sin bil ren från skiten.

Hon sa inga vackra ord om bonden precis....

Häromdagen blev jag i alla fall glad för då hittade jag äntligen amaryllislökar.

Och när jag dessutom hittade lite andra fina lökar för en tia påsen så fick hyacinter följa med hem.

Min mamma drev alltid upp hyacinter lagom till jul.

Nu tror jag inte att jag hinner få blommor på de här lökarna i år,
 men det är vackert med blommor efter jul också.

Jag får visa längre fram hur det går.

Nu ska de här stå mörkt, hyacinterna alltså, tills knopparna visar sig.

Sedan kan jag ta av strutarna.

Dessutom hittade jag en gammal mässingskruka som fick sej en ordentlig puts.

Nu är det bara att vänta och se hur det går.

Alltid lika spännande!

Nu har jag äntligen börjat med en virkning, nu när kvällarna blivit mörkare.

Då är det mysigt att sätta sig en stund, det är avkoppling.

Det här är visserligen ett trögt arbete för det är ganska tungt att få igenom virknålen.

Det skojiga med det här tyget är att det är en gammal linneduk.

Den har varit jättelång, så jag får nog ihop en ganska stor matta.

Tyget är så starkt så det går inte riva det utan jag måste klippa.

Bara det tar lite tid.

Men jättekul att se den växa fram.

Kanske kommer den att hamna i dotterns nybyggda hus!

Häftigt om linneduken från restaurangen på ostkusten hamnar där.

 Häftigt var det också att idag att kunna gå ut och plocka en solros i trädgården..

Det blev också en liten bukett av sommarens sista blommor.

Trevlig helg till Er alla!

Det är inte bara en dans på rosor...

Det är inte bara en dans på rosor att bo på landet.

 Det kan också vara en dans på en väg fylld av koskit, därav varningen.

Den sattes upp i går kväll för bonden här körde gödsel med sin nya spridare.

Och massor med fast kodynga hamnade på vägen han färdades på.

Så på kvällen kom en bil med blinkande lampa på taket

och ur kom en gubbe med spett och skylt och satte upp den här vid vägkanten.

Det gäller att veta hur nya saker fungerar!!

Den där skorstenen på bilden i mitt förra inlägg var det många som gissade rätt på.

Visst är det avgasröret på vår gamla TRAKTOR!

Nu regnar det av och till här idag, så jag hoppas koskiten regnar bort.

Vi tog en annan väg på hundpromenaden idag....

 

Sommaren vill inte ta farväl.

Vi har haft ännu en underbar sommardag.

Med sol och svaga vindar.

Det känns som om sommaren inte vill ta farväl

och jag är så tacksam.

Jag har kunnat plocka ännu en bukett sommarblommor från vår trädgård.

Tids nog kommer den säkert, den där kalla höstvinden.

Fast jag brukar tycka om novembers lugna natur

när växterna vilar och dimman kommer smygande.

Fast jag vet också att den första snöstormen kan komma i november.

Nu njuter jag i alla fall och har gjort fint i mina lådor vid verandan.

 Det blev olika färger på ljungen.

Murgrönan är faktiskt en inomhusväxt, som jag haft utomhus här i två vintrar.

Tydligen har den blivit härdad och den växer till sig varje sommar.

Nu har jag skaffat mej en ny kvast och den har fått en krok att hänga på.

Den gamla är nog dags att kasta för den är alldeles förstörd av att stå lutad.

Man lär så länge man lever!

Den engelska pelargonen vill heller inte gå i vintervila.

Den ståtar med ett par riktigt fina blommor ute i verandan.

Härom kvällen hade vi en fantastisk solnedgång.

Jag skyndade ut för att få det förevigat.

Men de där fula balarna som bonden lagt intill vårt var i vägen.

Så för att slippa få med dem, fick jag med något annat som är vårt.

Kan någon gissa vad det är?

Ja önskar alla som tittar in en trevlig fortsättning på helgen.

Och skriver ni en liten hälsning också, så blir jag jätteglad!

Tack för alla gulliga kommentarer!

Själv är jag inte så flitig i bloggvärlden,

men det blir säkert bättre när vädret blir sämre.

Ljus i mörkret!

Nu tänder jag mina gamla älskade ljuslyktor i mässing

inköpta på Indiska för många, många år sedan.

En affär som jag sällan besöker numera

då jag flyttat från staden där den affären fanns.

Men jag besöker den när jag får tillfälle.

 Nu behövs verkligen dessa ljus för mörkare dag än idag

har jag inte sett på länge.

 Då känns det så fint att få tända favoritljusen och krypa upp i soffan

och bara slappa med en vovve bredvid sig.

Har du några minnen från dina gamla ljuslyktor?

Jag misstänker att du som jag har en massa som bara står där långt inne i ett skåp!

Perfekt höstväder!

Jag är ingen höstmänniska.

Regn och rusk förknippar jag med höst.

Mörka innekvällar med regnet piskande på fönsterrutorna.

Men de här senaste dagarna har hösten visat sig från sin bästa sida.

Jag har kunnat stå ute i bara kortärmat och grejat med mina blommor.

Den obligatoriska kärleksörtskransen har tillverkats

och jag har börjat ett nytt arbete.

Neej, jag skojar.

Jag har bara börjat med att putsa fönster på vårt hus.

Det är säkert ett heltidsarbete, i en vecka ungefär.

Jag fick bakläxa på fönster nr. ett så nu  jag tar jag en paus från det arbetet.

Eftersom det varit kanelbullens dag så har jag bakat riktigt goda kanelbullar.

Och rullat dom på ett speciellt sätt som jag såg i tv.

I Gomorron-programmet.

Efter lite träning blev de riktigt fina, framförallt stora.

Och goda.

Jag tog god tid på mej och gjorde en fördeg.

Den fick jäsa ett par timmar innan jag tillsatte smör och resterande ingredienser.

Därefter fick degen jäsa till dubbel storlek.

Jag gör alltid min vetedeg "på en höft",

eller med ett finare ord "känsla".

Det finns ett recept på Svt.se under Gomorron-programmet!

Nu önskar jag alla som tittar in en riktigt fin söndagskväll!
Grr, just nu piskar regnet på mina nyputsade fönster!!

Före frosten.

 

Igår köpte jag ljung och tillbringade hela eftermiddagen med att gräva upp

mina pelargoner och plantera ny fin ljung i alla sju blomlådor vi har längs med vår väg,

som skiljer vårt hus från verkstadsbyggnaden,

där femtielva gamla bilar är förvarade.

Precis lagom före den första frostnatten.

De vackraste pelargonblommorna hamnade i min gräddkanna.

Jag pyntade ljungen med kvistar från kärleksört.

Längre fram när de blivit tråkiga i färgen sticker jag ner gran-och tallkvistar.

Det här är en blomma som jag glömmer att jag har,

för den finns där gömd under andra växter och den blommar så sent.

Så häromdagen fick jag syn på den, där den låg ut i gräset med sina långa stjälkar.

Den vackra "Tidlösa".

En annan växt som jag nästan glömt fanns var "Elefantöra".

Jag hade massor av den på 80-talet, fast jag har för mej

att jag kallade den för "Elefantfötter"!

Jag har just fått veta att den är en trendig krukväxt och svår att få tag i.

Endast en "uppfödare" finns tydligen.

(Jag skulle kunna bli en, för de är jättelätta att föröka!)

Min dotter tipsade mej om att Boligheter hade tagit hem sådana.

Visst köpte jag en för dyra pengar, så lycklig över att hitta en!

Ett kärt återseende på fönsterbrädan.

Här är en annan fin växt, kornettblomman.

Min syster tillägnade mej den i somras.

Den bara blommar och blommar så här vackert.

Den är heller inte så vanlig i affärerna.

Jag har en blå också, som jag fått av min svägerska.

Jag måste tacka för alla fina, härliga,långa kommentarer till förra inlägget.

Visst är det roligt att blogga, men som med mycket, tappar man sugen ibland.

Men plötsligt händer det!

Att det kommer ett inlägg!

Tack än en gång alla goa ni som orkar läsa!