söndag 13 september 2015

En gång till...



Lika trött som mina violer känner jag mej just nu.
Lika trött på att sitta här och skriva.
Jag försökte att göra ett inlägg.
Satt här och lade in flera bilder.
Från sommaren som snart är slut.
Sedan raderade jag allt.

Det känns som om den här bloggen har gjort sitt.
Som om det här är de sista raderna jag skriver här.

Som ni märkt har det blivit glest mellan inläggen.
Jag är inte inspirerad att skriva här längre.

Tack alla ni gulliga med fina kommentarer.
Nu blir det troligen inget mer här.
Men livet går vidare ändå!
  
Vi hörs kanske någon gång!
Kramar från Finas mammis

tisdag 8 september 2015

Nu MÅSTE jag skriva av mej!!!


Nu måste jag bara skriva av mej!
 Det jag bara måste skriva om retar mej så kolossalt.
Fast egentligen är det en struntsak.
Ett enda litet ljud som människor säger när de inte vet vad de ska säga.
EHHHHH!
Men det kanske är som i engelskans WELL.
Varenda dag när jag tittar på nyheterna
och någon blir utfrågad, så kommer där ett antal ehhh.
En del använder det där ljudet innan de påbörjar varje mening.
Visst ändras det svenska språket hela tiden,
men det här är liksom inte ok för mej
liksom ordet liksom som också används alltför mycket.!
Har du något du retar dej på!?