torsdag 30 januari 2014

Fängelse

Här sitter hon nu.
Sur och trumpen, den gamla damen.
I fängelse.
På en liten avskärmad yta i köksfarstun.
Med hjälp av en gammal spjälsäng har vi ordnat en begränsad yta.
En yta på dryga kvadratmetern.
Dag ut och dag in i tio dagar bör hon vara där..
Kommer förhoppningsvis ingenstans.
För hoppa är strängeligen förbjudet.
Det som är tillåtet är att  ta några steg för att sätta sej i snön
och kissa och bajsa.
 Måste bli buren nedför och uppför trappen.
Jag misstänker att det kommer att bli många pipiga stunder.
Hon har redan börjat.
Så pigg är hon idag!

Tack för alla "kryapå-hälsningar"!
Nu hoppas vi att det ska fortsätta på den inslagna vägen!
Jag har inte varit så flitig med att besöka era bloggar.
Jag hoppas att jag ska kunna koppla av nu och att titta in till er igen.
Allt har bara kretsat runt den lilla sjuka vovven de senaste dagarna.

Jag har dessutom fått en UTMANING!
 
Från Monika med bloggen Mitt i idyllien.
 
Hon har en jättemysig blogg och har ni inte upptäckt den ännu
så rekommenderar jag en visit där!

Tack Monika för utmaningen
men jag känner att jag måste hoppa över den här gången.
Skulle inte bli roliga saker att läsa om mej just nu!
Jag vet att du förstår!

Kramar till er alla och "slick i örat" från Julie!


onsdag 29 januari 2014

Upp och ner

 Som den frusna slokande rhododendronbusken utanför vårt fönster känner jag mej.
Upp och ner går hoppet om hur vovven ska klara sig igenom sjukdomen.
Vi ger det lite tid till...

måndag 27 januari 2014

En chans till

Så här trött är Julie. 
Ursäkta den suddiga bilden.
 Det har varit några omskakande timmar.
Nu är vi hemma efter ett veterinärbesök.
Ett besök som vi trodde kanske skulle vara det sista.
Men med en veterinär som förstod problemet direkt
och tyckte att Julie var värd en chans till
så är hon tillbaka på sin bädd igen.
Nu gäller det att ha henne i stillhet i 10 dygn även om hon blir bättre.
Cortison och diagnosen diskbråck var det hon fick.
 Tack alla ni som tänkt på oss!
Nu får vi hoppas på det bästa!

lördag 25 januari 2014

Varsågod nästa!



Tack för alla fantastiska kommentarer som jag fått på mitt tandläkarbesök!
Jag har läst dem flera gånger och noga och satt mej in i era situationer.
 Jag har genom dem blivit påmind om min tid när jag arbetade inom tandvården.
Det har även fått mej att tänka på hur det var för mej själv.

Jag hade aldrig besökt tandläkaren förrän i första klass.
Så var det på den tiden, i början på 50-talet.
När det så var dags i första klass
 hade man ju hört en hel del skräckhistorier om tandläkarbesök.
Jag gick de första skolåren i en lite skola, en kyrkskola,
med sockenkyrkan alldeles intill.
Jag hade 5 km dit och ytterligare 5 km till närmsta samhälle.
Där fanns Folktandvården.
Dit slussades vi ungar till vårt första tandläkarbesök
i en gammal Volvo-droska.
Sådär en fem sex ungar i en taxibil utan någon vuxen.
Ni må tro att vi skrämde upp varandra inför besöket.

Väl avdumpade i tandläkarmottagningens väntrum,
satt vi där rädda och visste inte vad som skulle hända med oss.
Det luktade så konstigt.
Visst tycker ni det också!?
Tandläkarväntrum har en svag lukt av nejlikeolja och rengöringsmedel.
Inne i behandlingsrummen luktar det ännu starkare.
Bara den känslan av nya dofter
 fick det att bli som en klump i magen på en liten sjuåring.
Där satt vi hela gänget och dividerade om vem som skulle gå in först.
Någon sprang och gömde sej på toaletten.
Någon kom på att var man på toaletten när sköterskan kom för att hämta
då kom man undan.
Till slut gömde vi oss flera stycken där.

Till slut fick sköterskan komma och be oss öppna toalettdörren.
Rädda, fega och med hjärtat i halsgropen minns jag att vi öppnade.
Ett gäng småtjejer som hade hört äldre syskon och kamrater
berätta de mest hårresande skräckhistorier om hur det var att gå till tandläkaren.

DÅ. Då träffade jag henne!
Hon som tröstade mej och fick mej att se henne som den snälla tandsköterskan.
Hon lugnade ner oss hela högen, fick oss att lugnt och fint
 sätta oss och vänta på vår tur i väntrummet.
Fick oss att inse att det här var något vi gjorde för vår egen skull,
 för att få hjälp med våra tänder.

Visst kändes det pirrigt i magen när vi väl satt där i tandläkarstolen
för första gången.
Helt övergivna av syskon, mamma och pappa och t.o.m. fröken.
Alldeles ensam för första gången i livet.
Men då var HON där så trygg, så trygg.
Jag kan minnas än idag hur det kändes att bli pumpad högt upp i stolen
av den manlige tandläkaren
 Han var flintis och hade munskydd av tyg
och min tanke när jag såg honom var att han såg ut som en slaktare.
Jag kan minnas än i dag känslan av att få den varma spegeln i munnen.
Spegeln som värmdes i lågan från spritlampan som stod på brickan framför mej.
 Men då stod HON där bredvid.
Det var då jag bestämde mej.
Eller i alla fall så såddes det lilla fröet i mej, som gjorde att jag ville bli som HON.
En snäll tandsköterska som tog hand om rädda barn.
Det var min historia!
Så blev det också.


torsdag 23 januari 2014

Tandläkarbesök!


I går var jag på besök på mitt gamla jobb!
Ett besök, som inte alla skulle gillat.
 Jag har nämligen jobbat som tandsköterska i många år.
Jobbat på "vanlig" folktandvård.
Jobbat med rädda barn.
Jobbat med barn som måste ha tandställning.
Jobbat med rädda vuxna.
Jobbat på en avdelning där vi opererade ut visdomständer hela dagarna.
Listan kan göras lång över de olika arbetsställen jag jobbat på.
De sista åren innan jag gick i pension
jobbade jag nog på en arbetsplats med den vackraste utsikt man kan ha.
Utsikt över vatten, bryggor och båtar.
På vintern ibland en isbelagd vy att se ut över.
Det var där vi var i går, som patienter, gubben och jag.
Ett besök som många bävar för, det vet jag.
Både vad gäller rädsla och ekonomi.
Vi hade tur båda två.
Klarade besiktningen.
Det hjälper att borsta tänderna ordentligt och att använda tandtråd dagligen.
Som belöning blev det en liten blomma!
Till mej!

tisdag 21 januari 2014

21:a januari Alltid kramens dag!

När jag steg upp ur sängen idag var det första jag sa:
Usch va tråkigt!
Varför säger jag så?
Jo, för det är vinter och jag kan inte påstå att jag gillar den.
Livets väg är inte alltid rakt fram.
Den kan gå lite kors och tvärs.
För ovanlighetens skull tittade solen fram på skogspromenaden
så t.o.m jag tyckte vinterdagen var vacker.


Vinden susade i trädens torra löv.
Himlen var alldeles blå.


Rubriken säger att det är "Kramens dag"!
Jag gjorde ett inlägg förra året och visade ett par bilder på oss,
 vi tre som brukar gå i skogen! 
Den ena väldigt suddig, men så talande!
Vår vovve vill också kramas!


Ta vara på den här dagen!
Krama någon du tycker om!

söndag 19 januari 2014

Favorit i repris!


Förra vintern gjorde jag en riktigt god apelsinmarmelad på blodapelsiner.
 Nu har jag gjort den igen.
Visserligen blev den inte så starkt röd i färgen.
Men den är hemlagad, utan konserveringsmedel.
Och jag har gjort den alldeles själv.
Smakar helt underbart!

Receptet hittar du här!



fredag 17 januari 2014

Vintern är här på riktigt!


 När vinden viner runt stugknuten och gör att snön yr så det är alldeles vitt i luften
då tittar jag på mina Flitiga Lisor och gläds.
De blommar så här fint i mitten på januari! 
De jag klippte ner i höstas och bara vattnat när jag kommit ihåg, dvs. ibland.


Nu får jag allt komma ihåg dem lite oftare och ge dem lite gödning.
Så de klarar sig ett par månader till så jag kan föröka dem!
Eller ta frön från dem!
De är så tacksamma att ha i krukor ute till sommaren.


Den tjocka amaryllislöken som jag köpte tidigt i höstas, har äntligen börjat blomma.
Trots den stora löken blir det bara två klockor på första knoppen!
Men färgen är helt underbar!

Nu ska jag gå och baka något gott till helgen!
Får se vad det blir!

Trevlig helg på er alla som tittar in!
 Om ni bara visste  vad glad jag blir för alla kommentarer!

tisdag 14 januari 2014

Badrumsfix


För ett tag sedan plockade jag fram den här gamla tvålkoppen.
 Den fanns i vår gamla sommarstuga.
Nu passade den in i vårt badrum i det gamla huset.
Huset som har tre toalettutrymmen, det jag ska visa nu är det största.
För ett par år sedan tog  gubben tag i en budgetrenovering.
Vi gillar nämligen inte att slänga ut fungerande saker.
Går det att fräscha till, så använder vi det gamla.


Det här är tyvärr den enda bilden vi har av det gamla badrummet.
Men tänk er den här våtrumsväggen till mörkbruna jalusiluckor på skåpen.
Vi målade tak och väggar vitt.
Gubben hade kläckt idén med färg på befintliga väggar.
Går det så går det.
Nu har färgen suttit i snart tre år!

Här kan du klicka och se ett inlägg från min dotters blogg om vårt badrum!

Det ser ungefär likadant ut nu.
På bilderna här hade vi inte fått dit nya bänkskivor. Nu ser det ut så här istället.


Ribborna på jalusiluckorna
 byttes ut mot de här fina pärlspontspeglarna.
Det var en hel del pyssel
men resultatet blev över förväntan och värt allt arbete.
Tur man har en händig gubbe!


Spegeln ovanför tvättstället är ett gammalt fönster!
Skåpsknopparna är köpta på Ikea liksom handdukshängarna.
Hörnhyllan, som vi målade vit, köpt  på Jotex.
Vi är helnöjda med vårt badrum och  färgen sitter kvar fortfarande!


Naturligtvis hänger denna bok lätt åtkomlig vid besök härinne!

söndag 12 januari 2014

Semla eller fastlagsbulle?

 
 Igår bakade jag bullar.
 En plåt fick bli släta bullar.


Tack vare Jesper Långströms fantastiska bagarknep
lyckas jag få bullarna sådär fluffiga som en semla ska va!


Så det blev en semla och kaffe framför tv:n i går kväll!
Förresten, säger ni semla eller fastlagsbulle?

fredag 10 januari 2014

Smörgåstårtan!

Alla ni som orkade läsa mitt förra inlägg
ni vet att jag bjuder på smörgåstårta i helgen!

Om ni gillar tonfisk och räkor förstås!
Enklaste tänkbara smörgåstårta, men ändå supergod!
Jag har ALLTID ingredienser hemma till den.
Bor man drygt 2 mil från mataffären så måste man ha reservförråd.
När man blir sugen eller om man skulle få oväntat besök.
Det tar max en halvtimme att sno ihop.

Man behöver till en tårta för 4-5 personer:
4 skivor, halvor av Hönökaka
1 burk tonfisk i vatten (alltid Abbas)
citronmajonäs
dill
räkost
smör eller smörgåsmargarin
 

Till garnering:
salladsblad t.ex. isbergssallad
3 ägg eller flera efter tycke och smak
räkor, jag vräker på över hela tårtan, har alltid frysta hemma
tomat, gurka , dill, citronskivor och citronmajonäs

Börja med att koka äggen
Blanda sedan tonfisken, (väl avrunnen)
med några matskedar majonäs och klippt dill.
Jag har alltid dill i frysen.
Bred smör på en skiva, tag hälften av tonfiskblandningen och bred över. 
Lägg på nästa skiva som du brer räkost på.
Nästa skiva blir ytterligare en med tonfiskröra .
 
 
Den sista skivan brukar jag ta räkost på innan jag garnerar med sallad,
de kokta äggen som jag skivat, räkor, tomat och gurka,
citronskivor, ytterligare dill och majonäs.
Färdig att äta!
Har du många gäster så gör en dubbelt så stor, då blir tårtan rund!
Smaklig måltid!

torsdag 9 januari 2014

Som vanligt...igen

 
Nu är det som vanligt igen.
 Vardagarna är tillbaka.
Kommentarerna är tillbaka till vanlig nivå
och jag blev väckt tidigt som vanligt  av Julie och kunde inte somna om..
 
Tomtarna är tillbaka.
Ja tillbakaplockade i den gamla träkistan,
som vi har som soffbord i "gröna rummet".
Till och med vädret ska bli som vanligt.
Vintern ska komma hit till södra Sverige  som vanligt
med snökanoner här på ostkusten.
 
Igår var vi och veckohandlade som vanligt.
I den lilla staden vid havet, närmare bestämt Västervik.
Jag hade ett apoteksärende att uträtta.
Det blev som vanligt.
 Som det var för några år sedan när det nya apoteket öppnade.
Då var det inga köer.
Det var det inte igår heller, tur för mej.

Gubben och Julie tog en liten promenad under tiden.
När jag kom tillbaks visade han mej cyklarna som ligger i vattnet vid Fiskaretorget.
Och alla ölburkar. Hundratals.
De ligger där på botten som vanligt.

Som vanligt var en av veckans rabattvaror slut.
 
 För ovanlighetens skull köpte jag mej en bukett tulpaner... 
Egentligen gillar jag bäst när det är som vanligt.
Om ni orkade läsa det här kanske ovanliga inlägget
så ska jag bjuda på smörgåstårta nästa gång ni tittar in här!



söndag 5 januari 2014

Ett inlägg till...

STORT TACK till alla läsare av min lilla blogg!
Vilka fantastiskt fina kommentarer jag fått!
Även om inte alla anonyma som kikar in vågar  träda fram!
Jo, Sonja och Ulla, Tova, Eva, Susanne, MarieLouise och Vickewire.
 Ni är varmt välkomna att fortsätta läsa min blogg,
ni vågade skriva en kommentar.
Och alla ni trogna läsare som ALLTID skriver så fint.
Och alla ni jag känner på "riktigt" som jag vet läser min blogg.
Givetvis är alla nya läsare välkomna också.

I ärlighetens namn var det inte för att få beröm över bloggen som jag skrev " En stilla undran."
Utan det var för att få reda på vem som kikar in.
Mest på skämt.

Jag satt  ensam hemma och hade tråkigt.
 Som en busig unge som gjort ett  busstreck kände jag mej
 när jag sedan visade gubben inlägget när han kom hem.


 Men när kommentarerna började droppa in blev det roligare och roligare.
Jag fick bekräftat att en del gillar att läsa det jag skriver.
Och att jag fick er att kommentera!!!

Men visst är människan lite knasig.
Jag kan inte rå för att jag tycker det.
Tänk om jag skulle skriva något alldeles provocerande,
 skulle ni hålla tyst då?
Nej, det varken hoppas jag eller tror.
Det blev i alla fall ett inlägg till.

Hädanefter blir det jag som får dåligt samvete
 när jag tittar in i era bloggar och inte skriver en kommentar.

lördag 4 januari 2014

En stilla undran


En stilla undran från en bloggare...
Varför tittar så många in här?
Just nu när jag kollar på statistiksidan har 33000 varit inne och kollat på min enkla blogg.
Där jag egentligen skriver om struntsaker, 
delar med mej av mina bästa bakrecept, om banala vardagsting och 
ganska mycket väder.
Jag började för drygt ett år sedan efter påtryckningar från min dotter.
Jag tänker många gånger att nu är det här sista inlägget.
Det sa jag till dottern nu i jul.
Nä, nu slutar jag blogga!

Jag vet inte alls vad som ska komma i nästa inlägg,
men så pang kommer en idé.
Dagens inlägg handlar om
VAD GÖR NI ALLA SOM TITTAR IN?
Ungefär 200 tittar in varje dag!!!
Hur många skriver kommentarer?
Kanske 10, ibland 15.
När jag hade GOD JUL- inlägg, då var det lätt att kommentera!
Då fick jag 23 kommentarer.
Det skulle vara så kul att en enda gång få en massa, massa kommentarer som en favoritblogg.

Därför uppmanar jag er som läser det här!
Skriv en hälsning med ditt namn och var du bor, det räcker!
Så jag vet vem som tittar in!
Tycker ni att jag ska fortsätta med mina banala inlägg om ditt och datt?

Får jag många kommentarer så blir jag jätteglad!
Och då fortsätter jag i samma stil, ungefär!
Annars är världen sned!

fredag 3 januari 2014

Av två gamla bananer!

Av två gamla prickiga, leopardmönstrade, bruna mjuka bananer
kan man göra den godaste banankaka jag vet!
Jag gör det fastän jag har en vovve som fullständigt älskar bananer!


En riktigt STOR form går det åt!


Det här är en gammal form som jag köpt på loppis.
Den är otät så jag får lägga ett bakplåtspapper i botten av ugnen.
Men den är STOR.
Annars går det åt två i normal storlek.
Släng inte dina gamla bananer! Här kommer receptet!


Jag var för lat för att skriva av det
så jag fotade receptet precis som jag har det i min eminenta receptbok!
Hoppas ni kan läsa av det!


Om du har några frågor svarar jag så gärna!
Lycka till!

onsdag 1 januari 2014

Årets första dag = GRÅDAG

 
 Årets första dag är riktigt grå.
Jag har svårt för det här med nytt år och nya tag. 
Jag tycker inte alls om januari och februari.
Men jag får försöka glädja mej ändå.
Åt min tomtenissa, om ni som läser min blogg kommer ihåg!?
Hon blev kvarglömd på fönsterkanten vid min diskbänk förra julen.
Nu sitter hon mycket säkrare på en fin bred list som gubben min gjort.
 
 
Nu gläder jag mig åt hur fint det har blivit vid diskbänk och spis.
Pärlspont hela vägen och fönsterfoder på plats!
 
 
Här står de gamla prylarna precis som min mamma hade det.
Med såpa och diskviska.
Grönsåpan som inte finns längre i fast form.
Eller gör den det?
Jag har inte lyckats hitta det .
 
 
Och på väggen hänger det gamla saltkaret.
 Nu fyllt med flingsalt.

Jag njuter varje gång jag diskar!
 Tack gubben min, för att du gjort så fint!  

Nu hoppas jag på ett bra år!
Trots de tråkiga vintermånaderna
som jag måste genomlida.

God fortsättning!